Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skinnar Erik Karlsson, Vansbro

/

Samtidigt som de sista Vasaloppsåkarna gick i mål nåddes jag av det tragiska beskedet att min mångårige vän, Skinnar Erik Karlsson, eller ”Körven” som de flesta kallade honom, hastigt lämnat jordelivet.

Annons

Visst, han var sedan länge märkt av sjukdom, något som bland annat gjorde att han ofta led av svår yrsel.

Han var ändå klar och redig och höll humöret uppe. Över många koppar kaffe skrattade vi gott åt diverse minnen, ofta dråpligheter som någon hade sagt.

Bara någon dag tidigare hade vi tillsammans också njutit över Leksands spel då de spöade AIK på ett fullsatt hovet.

Han var också en oerhört stolt morfar som ofta pratade om lilla Siri och om sina barn och vad de sysslade med.

Innan sjukdom kom in i bilden var ”Körven” en oerhört skicklig yrkesman som plåtslagare.

Han ställde också alltid upp med hjälp där behov fanns i alla både möjliga och omöjliga sammanhang.

Och då inte bara där hans yrkeskunnande kom till pass. Nej då. Målad i grön färg tog han också på sig att i form av någon slags variant av Hulken dansa balett inför tusenden av jublande åskådare under några av de shower som vi i Svenne Rubins under den tidiga karriären satte upp i teatern i Vansbro.

Nu har ridån dock gått igen för ”Körven” som somnade in mitt under att han på sin TV följde årets Vasalopp.

Jag slank ofta in till honom en sväng vid hans boende och vi hördes av på telefon minst ett par gånger i veckan.

Senaste gången berättade han en anekdot om en Rättvikare som efter att ha smörjt kråset ordentligt på ett av Rättviks stoltare etablissemang vecklade upp sin stora plånbok då det var dags att betala och med ett leende krasst konstaterade; ”tomt siddu!”

Och det är precis så jag själv också känner efter att Erik, bara nyligen 61 år fyllda, nu lämnat in:

”Hä blir tomt siddu!”

Göran Danielsson

Mer läsning

Annons