Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lasse Hellkvist, Ludvika

Det var tunga dagar strax efter påsk när vi fick beskedet om Lars Hellkvist gått ur tiden.
Visserligen visste vi att han var sjuk men på något sätt förtränger man detta och tycker att utan Lars kan inte livet gå vidare.

Annons

Jag har haft förmånen att känna och jobba med han i ca 65 år. Redan i unga år slog han fast att han skulle kallas Lasse Han bodde med sina föräldrar på Lillgatan i Ludvika. På fritiden gick och lärde sig att spela saxofon. Det var musiken som förde oss samman. Nyfikna som vi var höll vi till vid Folkets Parks dansbana för att spisa och försöka lära oss lite kring dansmusiken av alla de stora musikerna som på den tiden spelade i Ludvika Folkets Park.

Ganska snart fick vi också upp ögonen för Ludvika Privata Musikkår som bland annat spelade varje onsdagslunch på ASEA:s gård. Vi sökte upp musikkåren och när vi ungdomar försökte få de gamla erfarna musikerna att acceptera att saxofoner borde ingå i instrumentlistan blev Lasse en av saxpionjärerna.

Hela tiden deltog vi i Ludvikas omfattande dansorkesterliv. Rialto, Gösta Haag, City och Bengt Forsbergs orkestrars, för att nämna en del, som fick ta vår tjänster och kunskaper i anspråk.

På sidan om spelandet jobbade Lasse på ASEA:s data avdelning och när det blev en tjänst ledig på Lesjöfors AB sökte Lasse och fick den. Men han kunde inte släppa spelandet så han blev medlem i Lesjöfors Musikår och han blev snabbt musikkårens kassör. Något som kom att bli ett kännetecken för Lasses verksamhet livet ut.

Kontakten med Ludvika släpptes inte utan han jobbade även för att Lesjöfors Musikkår skulle moderniseras med saxofoner. På hans inrådan var Jag flera gånger i Lesjöfors med arrangemang i den nya stilen och till slut ringde Lasse och berättade att nu hade saxofonerna en plats även i Lesjöfors.

Men den ordningsmänniska han var upptäckte man snart i Lesjöfors IF att han var en duktig och rejäl person. Han blev kassör även i Lesjöfors Bandy under klubbens glansdagar i eliten i landet. Men om det var hemlängtan eller något annat vet jag inte, men han styrde kosan åter mot Ludvika när det fanns ett jobb ledigt på ABB. Han kom direkt i kontakt med musikkåren efter några år blev han dess kassör.

Han blev ett ankare på tenorsaxstämman i musikkåren och när vi köpte Baptistkyrkan kom han att se till att de ekonomiska blev ett föredöme. Under alla mina sista år i kåren var det aldrig några kontroverser om de ekonomiska sakerna i musikkåren. Detta sköttes perfekt och som ansvarig för verksamheten kan man inte önska sig något bättre läge än just detta. Han var också en av de ledande i Ludvika Storband så länge det fungerade.

Vi behöver väl inte berätta att han var en omtyckt och noggrann kassör i bostadsrättförening där han bodde. Våra tankar går nu till hans fru Solveig och dottern Sandra med familj, som bor i Västerås. Det organisatoriska jobbet i Ludvikas musikliv kommer för alltid att bära Lasses prägel.

Karl Erik Anestedt, mångårig musikkamrat

Mer läsning

Annons