Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

John Gäfvert och Christina Bååth

I vår släkt gick för en tid sedan med bara en veckas mellanrum inte mindre än två kusiner bort, nämligen John Bengt Gäfvert och Anna Christina Bååth (f ödd Jansson).

Annons

De båda växte upp i husen intill varandra i Islingby. John (84 år) lämnade oss 25 februari och Christina (72 år) somnade in 5 mars. Annonserna stod märkligt nog i tidningen dagarna efter varandra, 9 och 10 mars.

Deras bortgång blir en svår förlust för oss, som från början varit 13 kusiner. Den yngsta och den äldsta, Elisabet Gäfvert Holmgren (Vaxholm) och Anna-Lisa Persson, är borta sedan tidigare. Under åren har vi haft många trevliga släkt- och kusinträffar, med utflykter till Värmland, Dala-Floda, Gimmen, Rämshyttan och Ramnäs. Vi har även haft flera stora fester på hemmaplan, senast vid mitt kalas på Gammelgården 2013.

Medan min farmor Anna levde bodde hon och min faster Ellen i lillstugan uppe på gården hos min yngsta faster Ingrid med maken Arvid Jansson. De hade döttrarna Margret, Lisbeth, Christina och Mari, mina kusiner. Rätt över häcken bodde min äldste farbror Bengt med makan Lilly samt sönerna John och Nisse, också mina kusiner. Det fanns då inte mindre än tolv släktingar i tre angränsande hus vid Holgatan. Det blev därför en träffpunkt i Islingby, vid den tiden en stadsdel fylld av liv och rörelse med skola, mängder av hus, affärer och kaféer. Det var alltid roligt att komma dit för att träffa både släkt och lekkamrater. Många födelsedagskalas och andra oförglömliga tillställningar olika årstider har vi upplevt där, inte minst på gamla Idunlokalen. Vi minns julkalas och otaliga trädgårdsfester, när någon fyllde år och vi kunde sitta ute i tält under äppelträden! Den glödstekta sillen var en speciell höjdpunkt!

Spännande var det, när vi fick komma in till John, som var en teknisk begåvning. Han var radioamatör och hade kontakter med hela världen! Han visade gärna upp sina anläggningar och sin TV, som han nog var först med i Borlänge. Gissa, om han var populär bland oss yngre? På Lille Bror Söderlundhs tid blev vi musikelever inspelade av radio och TV, så då klämde hela släkten ihop sig ”inne hos Bengtes”, som farmor sade, för att se TV-sändningen. Det snöade mest i rutan, men kul i alla fall!

Christina som liten var en söt liten docka med roliga kommentarer, som än lever kvar. Vi var nära varandra i ålder och kände oss mer som systrar genom livet. Hon var med oss på semesterveckor ute på Sågarbo eller på olika bilturer. Pappa Bruno körde oss i vår Opel Rekord-56 (med sex personer i bilen) till Värmland 1959 med farmor och Ellen, då vi besökte farmors systrar i Lesjöfors. Kicki var några år senare i USA som aupair och skickade vykort varje vecka till oss här, vilken prestation! Hon och jag har båda varit körsångare och delade musikintresset. Gärna gick vi på konserter ihop under senare år.

Vi kusiner saknar verkligen John och Christina och tänker varmt på deras familjer.

Lena Gäfvert

Mer läsning

Annons