Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jan Raihle, Falun

Som tidigare meddelats har f.d. museichefen Jan Raihle hastigt avlidit den 25 oktober vid 70 års ålder. Han sörjs närmast av hustrun Sonja och barnen Anna och Erik med familjer.

Annons

Jan Raihle var med sina 22 år som chef på Dalarnas museum en nestor i den svenska museivärlden. Han kände alla legendariska museichefer som under 1970-talet omvandlat museerna till att bli helt nya publikattraktioner genom att lyfta fram upplevelser och inte bara visa föremål.

I just den processen startade Jan sin museibana 1972. Det var i Östersund under Jamtlis museichef Sten Rentzhogs ledning. Sten var en av de stora nydanarna inom museivärlden och Jan skulle följa i hans anda.

Jan tjänstgjorda en tid som byggnadsantikvarie i Jämtland och började då intressera sig för äldre timmerbyggnader. Det kom att bli en av hans specialiteter. Under Jans tid i museivärlden utvecklades dendrokronologi som ett sätt att åldersbestämma trä genom att räkna årsringar. Tillsammans med dendroexperter for Jan runt i länet för att upptäcka och beskriva Dalarnas medeltida timmerhus.

Man konstaterade en märkvärdig, tämligen okänd skatt av byggnader från 1200- och 1300-talen. De var i många fall på väg att ruttna ner men intresset för deras bevarande ökade. I flera publikationer berättade Jan om detta. Vid sin bortgång arbetade han på en större bok om medeltida timmerhus i Dalarna och Jämtland. För att praktiskt förstå tekniken timrade han dessutom sitt eget härbre.

Då Jan 1993 kom till Dalarnas museum mötte han en verksamhet med ekonomiska bekymmer och det var ingen lätt uppgift att bringa allt i ordning. Som chef led han nog en del av de åtgärder han tvingades genomföra.

Senare kunde han efter ett intensivt arbete se till att hela huvudentrén omformades. Han skapade Nya Dalarnas museum. Nya basutställningar byggdes och allt flöt i rätt riktning. Det var då elgitarrerna kom in i bilden. De blev Jans stora projekt.

Vi som var unga på 60-talet minns den elektriska gitarrens kraft och genomslag. I Älvdalen producerade Hagströms elgitarrer som spreds över världen. Gitarrerna är nu eftertraktade objekt och av en händelse fick Dalarnas museum ett erbjudande att köpa en samling av just Hagströmsgitarrer.

Man slog till, insamlingar och musikgalor organiserades, bidrag söktes och samlingen kunde förvärvas. Utan Jans entusiasm hade det varit omöjligt. Både under ungdoms- och senioråren spelade Jan också elgitarr. Det ryktas till och med om att hans band turnerat i Norge.

Dalarna var för 22 år sedan helt nytt län för Jan som han ägnade mycken tid åt att lära känna. Genom Dalarnas hembygdsförbund skaffade han sig en bred bild från föreningarnas perspektiv. Han tog alla tillfällen till att resa runt och träffa hembygdsentusiaster. Han lyssnade på amatörforskare och släppte in dem i museets akademiska värld. Jan kom att därför att betyda mycket för hembygdsrörelsen i Dalarna.

Jan blev en mycket uppskattad kollega i museivärlden. Vid en konferens i Härnösand upphörde allt sorl vid supén när han lite försenad trädde in i salen. Någon utropar: Nu har Jan och Dalarna kommit – nu kan vi börja. Jan och det han representerade, stod för det goda samarbetet mellan de svenska museiinstitutionerna.

Staffan Nilsson, Birgitta Sandström

Dalarnas museum och Dalarnas Fornminnes och Hembygdsförbund

Mer läsning

Annons