Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jan Raihle, Falun

Jan Raihle var en vänlig, omtyckt och omtänksam människa. Under 22 år var han chef för Dalarnas museum.
Jan var rätt man för den uppgiften.

Annons

Jag fick glädjen, att samarbeta med honom inom två kulturområden. Den 11 oktober träffades vi på Arlanda. Han och hustrun Sonja var förväntansfulla inför en flygresa till Rom, där de två inte tidigare varit. Vi pratade om olika attraktioner i världsstaden. När vi skildes åt kunde jag inte tro, att det var sista gången vi sågs. Jan avled samma dag, som jag återvände från Spanien.

Hemma i Bjursås möttes jag av budet om Jans död. Jag kände mig förlamad och arg på Gud, om han finns. Varför? Jag tänkte på frun Sonja och deras familj.

Jag minns Jans och mitt samarbete med boken Dalanöjen, som kom ut på Dalarnas museums förlag. Jan bildade en produktionsgrupp, där Elizabeth Stål, Sven-Olof Gudmunds och jag ingick. Jan fick mig att känna skrivlust och inspiration. Han var duktig på, att få ekonomin att gå ihop. Det lyckades han även med i sin roll som chef.

I vårt samarbete i styrelsen för Dalarnas museum var Jan alltid noga förberedd och saklig. Han lyssnade, höjde aldrig rösten och pratade så folk förstod.

Senare i livet beundrade jag hur Jan som musiker och chef lyckades rädda elgitarrerna i Hagströmssamlingen för eftervärlden.

Om det finns en Gud i himlen, så förstår jag inte hur han eller hon tänker. Vi är många som gärna velat att Jan ännu skulle vandra här på jorden. Han hade så mycket kvar att ge. Dalarna har sorg. Jan blev 70 år ung.                 

Per-Ola Björklund, en av Jans många vänner

Mer läsning

Annons