Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bengt Svensson, Gråheden

/

En av mina allra första fotbollsidoler, från uppväxt- och ungdomsåren hemma i Transtrand, har lämnat spelplanen för gott.
Bengt Svensson, Gråheden, omkom vid 75 års ålder i en tragisk olycka då han höll på med att fälla träd, och det gick så illa att han fick en stor gran över sig.

Annons

Om vi backar tiden 60 år, till slutet av 1950-talet, så var Bengt i början av en fotbollskarriär på det lokala planet och den skulle bli ovanligt lång. Som de flesta pojkar på den tiden närde jag ett gryende sportintresse. Fotboll på sommaren och skidåkning/ishockey på vintern var vad vi höll på med på fritiden, innan det fanns TV, sporthallar och datorer.

På 1950-talet var det fortfarande liv i landsbygden. Den hade inte hunnit bli glesbygd som i dag. Varenda liten by med självaktning hade ungdomar till eget fotbollslag, oftast både A- och B-lag. Det var Sörsjön, Rörbäcksnäs, Lima, Venjan, Öje, Oxberg, Älvdalsåsen, Särna, Idre. Ja till och med Flötningen och Drevdagen fanns i seriespelet.

Hemmavid var det Sälens IF som gällde, blå tröjor och gula byxor, som svenska landslaget fast tvärtom. Oftast i division fem eller sex. Hemmaplan var Tjärnhedens IP, ett stenkast från Vasaloppstarten i Berga. Ibland hände det också att pappa och jag åkte på bortamatch till någon grannby.

I Sälens IF var Bol Bengt Eriksson, mer känd som meste Vasaloppsåkaren genom tiderna, en säker centerhalv. Hans skidåkarkompis Jers Torsten Samuelsson, landslagsman i både skidor och skidskytte, var teknisk och löpstark halvback. Jonne vid Östvalla (Johansson) finurlig inner. Göran Olsson centertank. På yttrarna de målfarliga bröderna Hansson, Hans-Ove på högerkanten och Torsten på vänster.

Och så då sista utposten, Bengt Svensson som vaktade målet. Ganska kortväxt för att vara målvakt, men mycket spänstig, oerhört reaktionssnabb och till synes helt orädd var närskott och närkampsspel hans specialitet.

Han spelade i fyra decennier, långt upp i 50-årsåldern, mestadels som målvakt, men i lagets kanske viktigaste match var han utespelare. Det var då Sälen/Sörsjön 1971 spelade kval till division tre, som på den tiden också var den tredje högsta divisionen i svensk fotboll. Inte som idag då trean egentligen är femman och femman är sjuan.

Hela den långa karriären var Bengt sin klubb trogen. Först Sälens IF. När landsbygdens avfolkning tog fart och det blev brist på spelare i byarna så började sammanslagningar. Sälen och Sörsjön gick ihop och blev S/S, som vann DM. Något tiotal år senare var det dags för nästa hopslagning och då bildades SS Lima. Många lag dog, men Bengt Svensson i målet bestod - i över tusen matcher.

Snäll, hjälpsam och glad. Alltid något trevligt att säga, såväl till oss smågrabbar som senare på äldre dagar när vi sågs i olika sammanhang. Mina minnen av Bengt är bara positiva.

Han var en van skogsarbetare och jägare, skicklig timmerman och snickare. Han har hanterat tusentals stora träd och stockar genom åren. Så det är något av ödets ironi att det blev en stor gran som ändade hans dagar.

Anders Mojanis

Mer läsning

Annons