Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bengt Linder, Rättvik

Till minnet av Bengt Linder.

Annons

Det var en höstdag i slutet av 60-talet. Min mor hade nyligen gått bort. In på vår gård i Hjortnäs kommer Bengt Linder. Han undrar om jag vill se hans modelljärnväg. Naturligtvis vill jag det, släpper vad jag har för händerna.

Under färden till Sunnanäng berättar han att han har myror som passagerare i dom små vagnarna. Jag är inte så gammal så jag tror honom. Den här gången var banan uppbyggd i köket på Lindergården. En stor upplevelse. Några myror sågs inte till.

När man växte upp hade man intrycket att Bengt alltid studerade någonting någonstans. Vid ett tillfälle frågade jag honom vad som  gällde just då. "För tillfället studerar jag dyngstacken", blev svaret. Han var alltså hemma på föräldrarnas bondgård vid den tiden.

Vid vuxen ålder blev det många trevliga restaurangbesök i Bengts sällskap. Långa stycken ur Himlaspelet citerades, såväl Dan Anderson som lokala profiler. Det gemensamma tågintresset höll i sig. Järnvägsmetropoler som bl a Göringen, Jädraås och Insjö hamn besöktes.

Alltid när Bengt var i antågande visste man att det vankades något extra, något utöver vardagen. Det sades om Karlfeldt att han kunde "tala med bönder på bönders vis och med de lärde på latin". Det samma kan sägas om Bengt Linder.

Stinsen har nu vinkat av för en lite längre resa. Men där borta kan skönjas något bekant. Rödfärgade stugor, ljudet av spelmän och en nyklädd majstång.

Hol Jan-Erik                                        

Mer läsning

Annons