Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anders Munters, Dala-Järna

Lantbrukaren och miljövårdaren Anders Munters, Enholn, Dala-Järna, har avlidit vid en ålder av 77 år.
Han saknas närmast av hustrun Gunilla och barnen Anna och Per med familjer.

Annons

Anders föddes och växte upp på en gård som varit i släktens ägo sedan 1852. Han var nummer tre i en syskonskara om sju barn och fick en trygg uppväxt i en bygd där Munterssläkten verkat i många generationer.

Dalarnas tradition med hemmansklyvningar hade krympt gården till knappt två hektar åkermark när det var dags för Anders Munters att välja yrkesbana. Avgörande för beslutet att ta över gården blev äktenskapet med Gunilla som var ett barn av bruksorternas Sverige. De båda kompletterade varandra på ett fantastiskt sätt och under de 40 år de arbetade tillsammans utvecklades Munters Lantbruk till en mönstergård.

Början av 1970-talet var storhetstiden för industrilantbruk och stordrift. Makarna Munters anammade rätt okritiskt diktaten från Lantbruksnämnden och bankerna -föga märkligt, eftersom det var enda sättet att få krediter för att expandera. Anders hade också i sin ungdom upplevt den glädje hans pappa och farfar känt över de mirakel som bekämpningsmedel och konstgödsel kunde uträtta.

Vändpunkten kom på 1980-talet då Munters lantbruk anmäldes för en alltför hårdhänt skogsavverkning. På tvärs mot gängse markägarreaktioner lyssnade Anders och Gunilla på Naturskyddsföreningens argument och med det inleddes deras engagemang i föreningen. Åren 2003-2011 var Anders ordförande i Dalarnas Naturskyddsförening och hans engagemang i SNF varade livet ut.

Övertygelsen om att lantbruk och naturvård måste gå hand i hand kom allt mer att prägla makarna Munters sista kvartssekel som lantbrukare. 2005 ställde de om gården till ekologisk produktion, en process som gick bra mycket smidigare än vad de vågat hoppas på. Vid den tiden hade Anders drabbats av den lågmaligna form av leukemi som till slut ändade hans liv. Själv kopplade han sjukdomen till den kemikalieexponering han utsatts för, inte minst i form av hormoslyr.

Efter att Anders och Gunilla sålt gården 2012 fortsatte de aktivt liv, präglat av engagemanget för livsmedelsproduktion och natur- och miljövård. Den mörkaste tiden på året tillbringade de några månader på västindiska Barbados där de med tiden fick en trogen vänkrets.

Även om makarna Munters miljöengagemang inte sågs med blida ögon av alla lantbrukare gjorde deras personliga kvalitéer att åsiktsskillnaderna sällan ledde till antagonism. Som person var Anders Munters unik med sin förmåga att förena ett uppfordrande engagemang med en ljus, ja glad personlighet. Med all rätt bar han sitt släktnamn.

Även om sorgen efter honom är stor bär alla vi som lärde känna Anders Munters med oss en stor glädje över det minne han efterlämnar.

Ann-Helen Meyer von Bremen, Sven-Olov Lööv

Mer läsning

Annons