Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Som att möta Hull på bortaplan

Annons

Ibland är tillvaron som en bortamatch mot Hull en mörk, vindpinad och regnig måndagskväll i november.

Som tur är kan den även kännas som en solig och varm hemmamatch på Stamford Bridge i april.

Men mestadels lunkar det på så där mitt emellan utan några större åthävor, det tillstånd som lite föraktfullt brukar kallas för den grå vardagen.

De får kalla det vad de vill, men jag gillar den grå vardagen när allt rullar på så sakteliga. Jag trodde aldrig att jag skulle tycka det, förmodligen har det med åldern och den därmed ständigt ökande visdomen att göra.

Jag har nått insikten att om någonting händer utanför ramarna så är det nästan alltid en bortamatch mot Hull. Mörkt, dystert och oönskat.

Först nu som pensionär har jag förstått den verkliga innebörden i hälsningsfrasen "Hej, hur är det?". De till synes enkla för att inte säga tomma orden har en underliggande mer allvarlig mening. Den fjäderlätta frasen döljer den verkliga och mångfacetterade frågan, den om sjukdomar, statusen på leder, nattsömn och eventuell begynnande demens.

Efter standardsvaret "Jo tack, bra" (oavsett om stygnen i operationssåret kliar eller om det gör ondare än vanligt i benet) returneras frågan hövligt med "Och du då?", varpå standardsvaret går i repris.

Så kan man hålla på och spela ordpingis utan att egentligen säga något. Men det kan också vara så att det positiva svaret är det rätta för vi tycks alla bli bara friskare och friskare.

De matlådor som hittills lämnats till, hemska ord, brukare, har på sina håll dragits in. Krämporna har nämligen försvunnit så till den grad att mottagarna själva, med viss assistans, kan göra i ordning sin mat.

Vi har också läst om många sjuka och svårt handikappade som genom ett under blivit så friska att de inte alls behöver lika mycket hjälp av personliga assistenter som tidigare.

Vidare har Försäkringskassan fått den gudomliga gåvan att kunna bota sjuka. Det gäller även personer som läkare bedömer vara oförmögna att arbeta. Ni har fel, säger kassan, svingar sitt trollspö och i nästa sekund är den sjuke frisk.

Och tänk bara på hur det var förr efter en operation. Patienten fick ligga kvar både länge och väl innan han eller hon befanns vara i dugligt skick för hemgång. Numera är vi så mycket mer starka och pigga att någon extra dag på sjukhuset inte längre behövs.

Om inte detta vore nog har jag en till god nyhet att berätta. Det finns sjukhus där nyblivna mammor skickas hem – sex timmar efter förlossningen! Förr fick mammor och barn stanna kvar några dygn, förstföderskor fick dessutom mellanlanda en vecka på ett lugnt ställe med vårdpersonal innan de kom hem.

Se där, vi har kommit så långt i utvecklingen att sådana behov inte längre finns. Eftersom allt går framåt kan hjälpen vid matlagning till de som förr hade matlådor snart tas bort helt och behovet av personliga assistenter minskas ännu mer.

Nyopererade kan fraktas på bårarna direkt in i bilen som efter diverse irrfärder runt om i Dalarna tar dem hem. Och de som ska föda barn bör helst göra det hemma.

Så det som hittills känts lite åt Hull-hållet kan snabbt vända till att bli en solig och skön hemmamatch på Stamford Bridge. Och hur mår man då? Jo tack, bra.

Mer läsning

Annons