Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

PRO på minnenas boulevard i Långshyttan

/
  • Två gånger i månaden träffas PRO Husby i PRO-gården i Långshyttan för att ta del av vad som förr stod att läsa i Södra Dalarnas Tidning.
  • Lasse Boquist läser lite gamla SDT-notiser medan Barbro Nellfors och Erik Sundell lyssnar intresserat.
  • Lasse Boquist håller upp en Långshyttebilaga från en gammal Södran och vem finns där på första sidan om inte han själv.
  • Ett foto på Sajmens orkester som var Långshyttans motsvarighet till Glenn Millers band. I bandet spelade Sven Norling, Torsten Hellsén, bröderna Ragnar, Nisse och Martin Stålberg, Viktor Norholm och Simon Boquist.
  • Mr Johnny, eller John Andersson som han egentligen hette, var en internationell artist bördig från Långshyttan och gjorde bland annat omfattande turnéer med Malmstengruppen. Något man kunde läsa om i gamla tiders Södran.
  • Tittar på gamla orkesterfotografier gör fr v Arne Hellström, Märta Andersson, Berit Forsberg, Sune Forsberg, Lars-Erik Söderberg, Lasse Boquist och Barbro Nellfors.
  • Hos Lasse Boquist, Barbro Nellfors, Erik Sundell och Göran Olsson väcks många gamla minnen till liv när de tittar på gamla foton och läser gamla SDT-artiklar om livet i Långshyttan förr.

Gamla tidningsnotiser lockar folk i Långshyttan.
Det vet PRO Husby som regelbundet ordnar träffar där man läser gamla tidningstexter om orten.
– Det här är lika roligt som uppskattat, förklarar cirkelledaren Lasse Boquist.

Annons

Det är PRO i Husby som sedan några år tillbaka driver en studiecirkeln "Hä stod i Södran" där man grottar ned sig i tidningsklipp och -notiser från gamla tiders Södra Dalarnas Tidning, SDT. Man håller till i PRO-gården i Långshyttan och ledare är Långshyttebon Lasse Boquist som håller liv i en tradition som hembygdskännaren Gösta Karlsson från Hedemora en gång startade.

Materialet man har tillgång till bygger till största delen på texter och notiser från Paul Isacsson, SDT:s lokalredaktör i Långshyttan från 1930-talet och fram till mitten av 80-talet.

– Tack vare Paul Isacssons och Gösta Karlssons arbete har vi mängder med fint material att tillgå. Vi träffas här i PRO-gården två gånger i månaden och brukar då inrikta oss på ett speciellt årtal, givetvis då enbart med fokus på vad som skrevs om Långshyttan och kanske även lite Dala-Husby och Stjärnsund, berättar Lasse Boquist som har en trogen skara deltagare vid varje träff.

– Vi brukar vara omkring 15 personer varje gång och vi brukar enas om vilket år vi ska fördjupa oss i. det hela är väldigt uppskattat och faktum är att vi till och med lär oss om vår egen släkt. Genom de gamla tidningsnotiserna har jag t ex fått reda på att min farfar kom till bygden 1908 och att han då var predikant. Det hade jag ingen aning om, säger Lasse Boquist som också hittat sin egen födelseannons från 1935 i de gamla tidningsspalterna.

Den här träffen riktar man in sig på krigsåret 1940 och vad som då skedde i "Långsta", en ort som då hade omkring 4000 invånare. Man läser smånotiser, familjenytt om vigslar, födslar och avlidna och om händelser i den lokala sport- och nöjesvärlden.

– Här skriver Paul Isacsson t ex att parkeringsförbudet mellan brukskontoret och Godtemplarlokalen efterlevs dåligt samt att drygt 1000 personer samlades i Folkets Hus för att dansa ut julen. Här finns också en rapport om en tågskrämd skenande häst som med viss dramatik stoppades av tiotalet rådiga långshyttebor, läser Lasse Boquist ur de många handlingar Gösta Karlsson ställt samman utifrån Isacssons artiklar.

Mycket av materialet väcker också direkt minnesbilder hos cirkeldeltagarna, som t ex rapporten från ett skidlopp där Jack Nilsson, Långshyttans AIK, vinner i 19-gradig kyla.

– Hans mor var riksdagskvinna, det minns jag mycket väl, inflikar Arne Hellström som bott i Långshyttan sedan barnsben.

Annat deltagarna kom ihåg var hur man i tidningen uppmanades att köpa mörkläggningsplattor och hur det nya flyglarmet på bruket testades.

– Om det skrev Södran den 22 februari 1940 och det kommer jag mycket väl ihåg, säger Lasse Boquist och många nickar instämmande.

I skogarna utanför Långshyttan fanns även luftbevakningstorn varifrån man höll utkik efter fientligt flyg.

– Uppe på ett sådant gick min make balansgång på räcket. Jag vågade knappt titta, men så tokig var han, berättar Märta Andersson och skrattar åt minnet.

Märta minns också att nästan alla i Långshyttan förr hade ett smeknamn.

– Och hade man inte det så satte man efternamnet före förnamnet så jag kallades t ex Norbergs Märta på den tiden, berättar hon.

– Det minns jag och så kallar jag dig än i dag, inflikar Barbro Nellfors.

Precis som årets vinter blev vintern 1940 snörik. Dock betydligt kallare än nu. Det var -40 grader och snöstorm och såväl tåg som lastbilar stod insnöade. Transporter kunde då endast utföras med häst vilket sätter dagens samhälle i ett något annorlunda perspektiv.

På nöjesfronten hände det de förr en hel del i dem gamla bruksorten. Här fanns såväl Folkets Hus som folkpark och de stora hjältarna lokalt var Sajmens orkester vilka var flitigt anlitade. Exempelvis spelade man då folkparken säsongsöppnade på Valborg

– Det var min fars band. han hette egentligen Simon, men hade väl förengelskat sitt namn en smula, skrattar Lasse Bouguist.

I de gamla klippen får man också veta att bygden 1940 var drabbad av en epidemi av scharlakansfeber och att åtta nya fall hade upptäckts bara i Långshyttan.

– Min syster var en av de som drabbades. Själv hade jag turen att klara mig, säger Barbro Nellfors.

Att den nostalgiska studiecirkeln är mycket uppskattad står inte att ta miste på och PRO Husbys ordförande Viveka Morelius har ytterligare liknande satsningar på gång.

– Det här är ju väldigt uppskattad så till sommaren ska vi ordna några vandringar runt här i Långshyttan och berätta lite om vem som bodde var och annat sånt som våra medlemmar minns, säger hon.

Man har även mycket gammalt SDT-material kvar att gå igenom så grävandet i lokalredaktör Isacssons gamla texter kommer att fortsätta.

– Absolut. Synd bara att vi numera saknar en redaktör här i Långshyttan. Bevakningen av lokala småhändelser är viktig för en tidning, avslutar Lasse Boquist.

Mer läsning

Annons