Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ord inför nya året som skänker hopp

Så var det dags igen. Bara timmar kvar av ett helt år, en gång fyllt av alla årstider, av tolv oskrivna månader med nya möjligheter och förhoppningar.
Det var ju i år det skulle ske. Den stora vändningen till det bättre i stort och smått. Laster skulle kastas överbord och ett sundare liv inledas, världen skulle bli en fredligare plats att leva på.

Annons

Frågan om hur det gick med lasterna är upp till var och ens samvete att besvara, hur det gick med världen i ett större perspektiv är lättare att besvara, det gick inget vidare.

Förhoppningen om en värld utan krig och våld var förstås lika naiv som omöjlig. Döden i Medelhavet var svår att uthärda, likaså det vettlösa som hände och händer i Syrien.

Samtidigt innebar fokuset på de två ställena att andra platser, där våldet och döden fortsatte att vara vardag, hamnade i medieskugga. Men man behöver inte gå utomlands för att hitta exempel. Våldet fanns överallt, ibland i form av en kula, ibland som ett knytnävsslag eller en örfil bakom nedfällda persienner.

Hur de dödliga kulorna i Malmö eller Göteborg kunnat vara projektiler som skapade rättvisa, är omöjligt att förstå. Snarare skapade de just den ojämvikt som fick läget att tippa över till nästa avlossade kula.

Och så fortsatte hämndaktionerna om och om igen. Gäng mot gäng. Man mot man. Och, som det dessvärre också var, man mot kvinna.

Det som här beskrivs är skrivet i imperfekt. Dessvärre finns inget som tyder på att förhållandet skulle ändras under det nya år vi strax står inför.

Jag är övertygad om att barn och gamla kommer att fortsätta dö de desperatas död utanför kusterna i Sicilien, Malta och Kreta, alltså i vårt semesterparadis Medelhavet, att fler bomber kommer att falla över Syrien och att kulorna fortsätter att vina i afrikanska stater där demokrati ännu är en utopi.

Visst är det lätt att bli pessimistisk inför framtiden, den som just nu är så påtalig när ett gammalt år ska ersättas med ett nytt. Men som tur är finns det röster som talar ett annat språk.

Debattören Johan Norberg hävdar med emfas att vår bästa tid är nu och pekar på hoppingivande fakta. Fattigdom, hunger, analfabetism, barnarbete och spädbarnsdödlighet minskar snabbare än någonsin i mänsklighetens historia.

En anledning till att vi ändå tycker att allt är pest och pina i världen är, enligt Johan Norberg, att nyheter om katastrofer numera färdas blixtsnabbt. Dessutom är de ofta fångade med en mobilkamera vars bilder tacksamt tas emot av nyhetsmedia för publicering.

Följden blir att världen framstår som ondare än vad den är. Jag förstår vad han säger och inför 2017 klamrar jag mig fast vid hans optimism.

Av en lycklig slump fick jag på radion höra den kloke Lars Eliasson, FN:s vice generalsekreterare, citera Martin Luther när han tillfrågades om organisationens framtid: Även om jag visste att världen skulle gå under i morgon skulle jag plantera ett äppelträd idag.

Det är ord som ger tröst och framför allt hopp. Så hur illa man än tycker att det varit under 2016 får man inte ge upp. Det år som strax vaknar kan ju bli något alldeles extra, kanske är det 2017 som den stora vändningen till det bättre kommer.

Så låt oss åtminstone hoppas att det nya året också blir det goda år vi väntat på och önskat varandra.

Mer läsning

Annons