Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Luftrörsproblemen ledde Ann-Margret till ett nytt liv

/
  • Ann-Margret Östlund, 85 år den 8 januari, kom till Gagnef första gången för att vårda sina luftvägar. En sommarvistelse på Kom-till-måtta som så småningom ledde till bröllop och flytt till Dalarna.

När Stockholmstjejen Ann-Margret Wahlström 1945, som 18-åring, drabbades av tuberkulos, blev hon rekommenderad att vila upp sig i Dalarna. En sommar på Kom-till-måtta" gästgivaregård i Gagnef skulle vara en bra konvalescens.
Det blev starten på ett nytt liv för Ann-Margret. Där träffade hon nämligen sonen i huset – Ivar – och kärleken slog till.
– Vi förlovade oss 1946, gifte oss 1947 och fick vårt första barn 1948, berättar Ann-Margret, som den 8 januari fyller 85 år.

Annons

Ann-Margret är uppväxt på Söder i Stockholm. Hon jobbade en tid på kontoret på Nordiska Bokhandeln i Stockholm, innan sjukdomen slog till.

– Det var vanligt med lungproblem på den tiden, säger Ann-Margret. Jag klarade mig nog lindrigare än många andra. Men luften i Stockholm var inte den bästa för mig.

Att det skulle bli något mellan Ivar och Ann-Margret var det nog inte många som trodde.

– Ivar var en kringsvärmad kille, och hade gott om "uppvaktning", säger Ann-Margret. Men andra dagen i Gagnef tyckte Ivars mamma Kerstin att Ivar skulle ta med mig på en rundtur på bygden.

De besökte bland annat Berggården.

– Och där sa det klick, säger Ann-Margret. När jag såg in i hans ögon visste jag att det skulle bli vi två.

Så blev det. Ivar besökte Ann-Margret ett antal gånger i Stockholm och 1947 blev det bröllop i Rönninge.

– Det blev festligt värre, minns Ann-Margret. Det kom ner 30-talet gagnsingar i folkdräkt och med musiker. Det kändes väldigt storslaget att bli fru Östlund.

Efter giftermålet gick flytten till Gagnef, där paret till en början bodde i Kom-till-måttas lillstuga.

– För att klara mina uppgifter gick jag en utbildning på Snöå lanthushållsskola, berättar Ann-Margret.

Familjen flyttade så småningom till Högfors Bruk i Ljusnarsbergs kommun.

– Vi flyttade in i Bergslagens gård, och där drev vi jordbruk från 1948 till 1958. Vi hade "hushållskor" och sålde dessutom smör och ägg.

Om korna var få var hönsen desto fler. Och ett minne Ann-Margret har från den tiden var när hon snubblade och föll på lagårdsbacken – och direkt blev anfallen av den folkilskna tuppen.

– Jag tyckte det var hemskt, men Ivar skrattade så han kunde inte hjälpa mig, berättar hon.

1958 tog de över Kom-till-måtta gästgiveri, men de hade ingen lust att driva det vidare, och lade ner gästgiveriverksamheten helt från 1960.

– Sedan drev vi jordbruk och jag jobbade dessutom som expedit i Montelius livsmedelsbutik. Ett tag fick jag också ett tredje jobb; det var Gagnefs kommun som undrade om jag kunde hjälpa till med folkräkningen inför folkbokföringen.

Så småningom blev det mera jobb för kommunen.

– Jag fick hjälpa till att bygga upp hemtjänsten i Gagnef, och blev också chef för verksamheten.

Ann-Margret var också fackligt aktiv som ordförande för SKTF i Gagnef.

Lantbruket fortsatte de att driva parallellt med civilt arbete.

– Men efter 1973 avvecklade vi korna. Efter det blev det bara får och ett hundratal höns.

I dag är Ann-Margret sedan länge pensionerad. Maken Ivar gick bort för tiotalet år sedan, och Ann-Margret har faktiskt själv hjälp av hemtjänsten i dag.

– Städning var tredje vecka och dessutom hjälp med att duscha varje tisdag, säger hon och ler. En del av de anställda känner fortfarande igen mig som sin gamla chef.

Fritidsintressena i dag är barnbarn, barnbarnsbarn, sport på TV samt konst och musik.

– Konst har jag sysslat en hel del med själv, berättar Ann-Margret. Min mamma målade porslin och jag naturmotiv i olja. Men musik gillar jag mest att lyssna på. Jag försökte lära mig spela cello, men det gick inget vidare.

Lite sång har hon dock presterat.

– Ja, säger Ann-Margret. Jag sjöng faktiskt i Kopparbergs kyrkokör när vi bodde i Högfors bruk.

Mer läsning

Annons