Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krongården blev Brittas andra hem

/
  • Krongårdens nuvarande ägare Monika Erikhans och Britta Lundberg fanns genast mycket gemensamt att tala om.
  • Ingvar Holmgren, som gifte sig med Algot och Gullans dotter, var bekant ansikte från förr som Britta Lundberg fick träffa igen vid återbesöket på Krongården.
  • Arbetsdagen som beredskapsflicka innebar inte minst mjölkning av kor.

Några sommar som beredskapsflicka under andra världskriget gav Britta Lundberg från Stockholm ett andra hem på Krongården utanför Hedemora.
75 år senare har hon gjort ett återbesök på gården.
– Härifrån har jag underbara minnen och Krongården finns för alltid i mitt hjärta, slår hon fast.

Annons

Under andra världskriget fanns i Sverige s k beredskapsflickor vilkas uppgift var att hjälpa till i samhället, inte minst då inom jordbruket, medan männen låg inkallade. En av dessa många beredskapsflickor var Britta Lundberg från Stockholm som kom till Krongården i byn Nås utanför Hedemora.

– Vi uppmanades att beredskapsarbeta under sommarlovet och vi flickor hade att välja luftbevakning eller jordbruk. Min far ansåg det vara för riskabelt med luftbevakningen då det fanns många pojkar där så därför blev det jordbruket för min del, berättar Britta som var 15 år gammal då hon kom till Krongården sommaren 1942.

Nu 75 år senare har Britta gjort ett återbesök vid gården som för alltid fått en plats i hennes hjärta.

– Krongården blev mitt andra hem och att få återvända hit är verkligen roligt, förklarar Britta och kramar om Krongårdens nuvarande ägare Monika Erikhans vars morföräldrar drev gården under Brittas beredskapsår.

Även om det passerat trekvarts sekel sedan dess har Britta sina upplevelser i färskt minne och det väcks givetvis än mer till liv när hon återigen besöker Krongården.

– Jag fick arbeta med alla möjliga sysslor, från hushållsarbete till att ta hand om djuren. Först av allt på morgonen skulle ved bäras in och eld tändas i spisen så att frukosten kunde serveras. Sedan var det arbete dagen lång, säger Britta.

Men hårt arbete var inget som påverkade Britta negativt. Tvärtom så kom hon omgående att trivas på Krongården.

– Gullan och Algot som då drev gården var fantastiska människor och ett bättre värdpar kunde jag inte ha fått. Faktum är att det var här jag för första gången blev sedd på riktigt och tagen på allvar, understryker Britta som i en tidningsartikel från 2002 berättat som sina upplevelser som beredskapsflicka.

"Dagen började med mjölkning, som skulle vara klar när mejeribilen kom. Mjölkkrukorna, som innehöll 50 liter mjölk drogs med cykelkärra några hundra meter bort till mjölkpallen. Där skulle de lyftas upp och det var minst sagt tungt."

"Bonden var en skicklig slaktare och jag hjälpte gärna till att vispa blod med den hemgjorda kräklan. Sen stektes det världens godaste blodplättar. Allt kött konserverades på det enda sätt som fanns, det vill säga i glasburkar som kokades hermetiskt i stora grytor."

"Efter fullbordad mjölkning var det dags för frukost som bestod av stekt saltströmming och välling. Förmiddagskaffe, middag, eftermiddagskaffe och kvällsvard med gröt avlöste varandra. Ofta var vi ute på åkern där vi då fick kaffet, upphällt i en tom brännvinsflaska istället för termos", skriver hon i artikeln.

– Och det var ju kristider så kaffet var s k surrogatkaffe vilket blandats med rostad råg. Man tog också vara på sumpen och kokade om den så varje droppe togs tillvara, lägger hon till.

Arbetet ute på åkrarna är också något hon har tydliga minnen av.

"Slåttern var rolig. Det sägs att hässjestängerna som man i Dalarna lät stå uppe under hela året hade skrämt tyskarna eftersom de från luften såg ut som kanoner."

"Att binda kärvar till skylar och sedan vara med i den dammiga tröskningen på logen minns jag med glädje. Vi arbetade hela tiden tillsammans och var beroende av varje insats. Vad, som inte var så behagligt, var allt damm i ögon, öron och näsa."

Men livet som beredskapsflicka innebar inte bara slit och släp. Det gavs även utrymme för nöjen.

– Logdanserna i trakten lockade så klart och hade man tur fick man skjuts av någon pojke med cykel. Här träffade jag också mitt livs första kärlek, en bondpojke i byn, och vi hade också sällskap ett kortare tag, minns Britta med ett leende.

Britta var också den som såg till att Krongårdens dåvarande barn fick lära sig simma.

– Först övade vi på torrsim nere vid älvbrinken innan det blev dags att kliva ned i Dalälven. Vattnet var kallt och det bidrog nog till matt barnen lärde sig simma väldigt snabbt, skrattar hon i dag 75 år senare.

För Monica Erikhans blev Brittas återbesök lite av en historisk tillbakablick på hur livet på Krongården kunde te sig förr i tiden.

– Och vilket minne Britta har, helt otroligt, säger hon.

Det minnet har Britta också använt till att skriva en bok om sitt liv och såklart har Krongården sina givna kapitel i den.

– Absolut. Boken är väl främst tänkt för mina barn och barnbarn så de får veta lite om livet förr i tiden. Numera är det väl knappast någon som vet vad en beredskapsflicka var för något, avslutar Britta.

Mer läsning

Annons