Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gunvor - en minnesgod 104-åring

/
  • Gunvor Nord från Säter fyller i dag den 10 februari 104 år. Hon minns uppväxtåren i Säter och de många profiler som då bodde där.
  • ev etta

I dag fyller Gunvor Nord från Säter inte mindre än 104 år.
Och det med många minnen och skratt då just det är saker hon är bra på.
– Jodå, inte är det nåt fel på minnet inte och glad försöker jag vara så ofta jag kan, säger hon.

Annons

Gunvor Nord är född och uppväxt, som äldst av fyra syskon, mitt i Säter i ordets rätta bemärkelse. Barndomshemmet låg på Storgatan 33 i det s k Fernholmska huset invid rådhuset.

– Där i kvarteret fanns såväl café som polisens finka, berättar Gunvor som trots sina 104 år är imponerande minnesgod och kommer ihåg många av affärsägarna från den gamla tiden.

– Jodå, nog minns jag sånt. Här hade vi skohandlare Skog, slaktare Eklund och i bagarstugan höll Bagar-Erik till och bakade bröd som han sålde till bönderna.

Andra profiler från Gunvors barndom var trädgårdsmästare Eklund, prostinnan Rogberg och konstnären Karl Hedberg.

– Karl Hedberg var en duktig konstnär och det var tack vare prostinnan som han fick, komma till Florens i Italien för att studera.

Gunvor hade arbetat en period på sjukhuset i Säter, men 1935 lämnade hon hemorten 1935 och flyttade då till Stockholm tillsammans med två väninnor.

– Vi tre hamnade på olika platser i Stockholm och för min del fick jag anställning som piga hos en familj i Bromma. Fast egentligen var jag nog mer sällskapsdam åt frun i huset, berättar Gunvor som 1939 flyttade in till centrala Stockholm och började arbeta på restaurang.

Vid ungefär samma tid mötte hon också kärleken i form av blivande maken Alrik.

– Jag minns första gången vi träffades och hur han följde mig hem till bostaden på Tegelbacken. Alrik var en riktig gentleman, den saken är klar, understryker Gunvor.

De tu blev ett par, gifte sig, skaffade barn och flyttade till Eskilstuna där Gunvor kom att arbeta på fabrik.

– Jag var etsare på en verktygsfabrik där det tillverkades både huggjärn och knivar. Jag blev kvar där in 15 år och fabriken såldes sedan vidare till verktygstillverkaren Bacho.

I Eskilstuna trivdes familjen bra och Gunvor fick också snabbt ny anställning, då vid Osvald Jonsson AB som tillverkade kontorspärmar.

– Även där trivdes jag bra och jag minns fortfarande de allra flesta av mina arbetskamrater från Eskilstunatiden. Ett gott minne har jag och det brukar räcka med att jag går igenom alfabetet så minns jag alla namnen.

Som pensionärer flyttade Gunvor och maken 1976 tillbaka till Säter och då åren på fabriksgolvet satt sina fysiska spår fick Gunvor gå i pension några år tidigare. Säter har hon varit trogen sedan dess och sedan några år tillbaka bor hon på äldreboendet Fågelsången i centrala Säter.

Där trivs hon lika bra som hon gjorde i såväl Stockholm som Eskilstuna.

– Det är bra här och så länge jag får vara frisk och glad så trivs jag, menar Gunvor som också är en glädjespridare på boendet.

– Verkligen. Gunvor är hur härlig som helst och alltid på gott humör, intygar Kristina Gustafsson som arbetar där.

Hundar har Gunvor haft mången av i sina dagar och särskilt en minns hon speciellt.

– Det var en jakthund och en dag märkte jag hur han väldigt gärna ville ta sig ut ur stugan där vi bodde. Orsaken var en räv som strök omkring på gården så jag släppte ut hunden så den skulle få lite motion. Den försvann dock som en raket efter räven och var sen borta in tre hela dygn innan den återvände hem, skrattar Gunvor.

– En annan hund vi hade, en schäfer som skulle bli polishund, kunde vi också använda som barnvakt. Det är en hund jag saknar mycket än i dag fastän det är drygt 65 år sedan den gick bort.

I dag fyller Gunvor 104 år och det firas givetvis med både pompa och lite ståt på Fågelsången.

– Fast jag har redan hunnit tjuvstarta firandet några dagar tidigare då alla barn och barnbarn inte kunde närvara samtidigt. Jag har ju fått fyra barn själv och har väl en 18-20 barnbarn och barnbarnsbarn så det är nästan svårt att hålla reda på dem alla. Dom ynglar ju av sig värre än kaniner...hahaha, avslutar en skrattande 104-åring.

Mer läsning

Annons