Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från berömda gifflar till skolmat - Anders firar 60 år

/
  • Anders Eriksson, numera serveringspersonal för hungra gymnasieelever.

Han gjorde i många år sina berömda mördegsgifflar till hela Sverige - tills det en dag inte gick längre. I dag är Anders Eriksson bland annat "mattant", men ångrar inte att han la av med bakandet.

Annons

Många Borlängebor har glatt sig åt Anders bröd, därtill hela Sverige. Förr om åren skeppades Gullans gifflar över hela Sverige. Många saknar bageriet, men Anders längtar inte tillbaka.

– Jag saknar kunderna men inte jobbet. Det blev ju till slut att jag fick jobba skift med mig själv, säger Anders.

För två år sedan gick Gullans bröd i konkurs. Sedan 1904 hade det bakats i Romme, men det höll inte längre. De sista 15 åren blev för tuffa, och som Anders säger, "jag borde ha slutat långt tidigare".

Konkurrens från butiker som bakar själva och svårigheten att få ekonomin att gå ihop blev för mycket för det anrika bageriet.

– Jag startade halvtvå-två på natten, sov på dagen, sysslade med affären på eftermiddagen. Jag fick inte tid över till socialt liv, det var äta och sova som gällde. Nu har jag ju plötsligt tid för att vara social, berättar han.

Anders fyllde 60 år i torsdags, och blev överraskad av en hemlig fest av hans kompisar. Nuförtiden finns utrymmet för att fritid. Egentligen är det inte hans stora passion att knåda deg eller se bröden få sin färg i ugnen. Det bara blev så, när bakandet gick i släkten.

– Jag startade att baka efter lumpen 1977, egentligen hade jag velat fortsätta studera mera efter Handelslinjen på gymnasiet. Sen när åren gick så tänkte man att det var för sent, säger han.

Vid sidan om bakningen så har Anders även pysslat med en hobby som också genomsyrade släkten. Han var uppfödd med hockey, men hade ingen stor talang på isen. Kusinen spelade däremot och tidigt fick det bli många snörda skridskor. Anders la ner ett stort engagemang som materialförvaltare i till exempel Borlänge HF.

– 1997 slutade jag, men följde juniorerna sen ändå. Men för några år sedan är det helt nog med det också, berättar han.

I dag är han portier på Borlänge Hotel på morgonkvisten. När det närmar sig lunch står han i Maximteaterns matsal och förbereder sig för anstormningen av ett 150-tal studenter från Helixgymnasiet. Och även om han inte säger det, så har han nog hittat sin passion, att vara "mattant". Ögonen blir glada när vi pratar om ungdomarna.

– Det är skitkul, jag tjatar mycket med dem, säger han och ler.

Mer läsning

Annons