Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bulldozern som löper amok

Annons

Jag hade egentligen tänkt skriva om att det fram till 1996 var skottdag just idag, om att Samuel Colt på dagens datum 1836 fick patent på sin revolver Colt 45, och att Cassius Clay blev historiens yngste världsmästare i tungvikt genom att besegra Sonny Liston 25 februari 1964.

Det skulle handla om smällar av olika slag från då till nu men det som hände natten till i tisdags, på sitt sätt en käftsmäll, förstörde mitt upplägg. Istället blev det en fundering över hur snabbt tillvaron kan förändras.

Ena dagen var det i princip barmark, takdropp och föraningar om vår. Nästa dag hade vintern slagit tillbaka med full kraft och snöredskapen fick på nytt träda i tjänst.

Med tanke på att det trots allt är februari var det ingen överraskning, men ändå en humörsänkare för oss med vårdrömmar.

Hur som helst var det ett nästan övertydligt exempel på snabba förändringar. Ett annat är att få barn (och barnbarn). Visserligen kommer inte stunden – för alltid ett före- och efter-ögonblick – som en överraskning, men det liv föräldrarna tidigare levde hör historien till.

Nya bekymmer, oro och ängslan, visst, men framför allt en alldeles speciell och total lyckokänsla som upplevs endast i det sammanhanget.

Dessvärre finns det snabba förändringar som väcker motsatta känslor. Ena dagen är de två, nästa dag finns bara en kvar. Förutsättningarna för det fortsatta livet har i ett slag blivit helt annorlunda.

För många väntar en lång process innan den egna livslågans fladdrande ljus kan anas i den mörka tunneln. Det förunderliga är att ljuset likt vårsolen har kraften att återvända även om mörkret tycks vara till synes ogenomträngligt.

Jag tror på ljuset, men i ett fall hyser jag tvivel. Det gäller den förändring som inträffade natten mellan den nittonde och tjugonde januari.

Det är fem ynka bokstäver, men effekten sveper fram som en chockvåg över världen. Över halva USA, över dess grannländer, flertalet av länderna i Europa, över oss, över dig och mig.

Vad händer nu, vad händer i morgon? Enligt kaosteorin kan en fjärils vingslag i Amazonas så småningom leda fram oväder i Sverige.

Bokstavskvintetten har ingen som helst likhet med en liten, oskyldig och fjäderlätt fjäril. Den är tvärtom en bulldozer som helt oberäkneligt löper amok. Och på kylarens nos står varumärket: TRUMP. Alltså den osannolika person som 20 januari tillträdde som USA:s president.

Skådespelaren Alec Baldwins imitationer av Trump i tv-programmet Saturday Night Live (lördagskvällar i Kanal 9) är redan klassiska. Men det skrämmande är att originalet är en ännu bättre parodi på... sig själv.

Utrikespolitiken baserar han bland annat på den världsbild som den ultrakonservativa tv-kanalen Fox News förmedlar. Sina åsikter om högt och lågt framför han dagligen på mikrobloggen twitter. Hans politik ryms således på 140 oemotsagda tecken.

Presskonferenserna utnyttjas främst till att svartmåla media istället för att informera allmänheten om sina politiska förslag. Frågor från journalisterna besvaras högst godtyckligt, följdfrågor besvaras helst inte alls.

Så vad skulle han tycka om de amerikaner jag nämnde i inledningen? Samuel Colt vore garanterat en favorit, men knappast Cassius Clay. Muhammad Ali? Fake news, next question.

Mer läsning

Annons