Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

80-åriga Ingrid är kvar i skolan

/

De som fyller 80 år är vanligtvis pensionärer i ordets rätta bemärkelse.
Så icke Ingrid Badman som tre dagar i veckan förgyller barnens skoldag vid Södra skolan i Falun.
– Barnen är så roliga och härliga att det håller mig ung, säger Ingrid som fyller 80 år den 26 mars.

Annons

Ingrid Badman är dotter till före detta Tunaprosten Otto Bolling, en märkesman i Tunabygdens kyrkohistoria på många sätt, och många förväntade sig att dottern skulle följa i faderns fotspår mot predikstolen.

Så blev det dock inte. Redan som sjuåring hade den unga Ingrid klart för sig vad hon ville arbetade med som vuxen.

– Jag ville bli småskollärare och inget annat, slår hon fast.

Samtidigt är Ingrid Badman mycket tacksam för att ha haft förmånen att växa upp den gamla prostgården i Tuna.

– Det var en verkligt levande prostgård där folk kom och gick i en stadig ström i och med att kyrkoexpeditionen också låg där. Bättre barndom kunde man inte ha, menar Ingrid som därigenom också fick en kyrklig livsgrund att stå på.

– Särskilt då det tredje budet som lyder "Tänk på vilodagen så att du helgar den". Pappa var inte så noga med om min bror och jag gick till kyrkan på söndagarna eller inte.

– Det är också något som följt mig genom livet och mina söndagar börjar egentligen vid helgsmålsringningen på lördagar kl 18. Då tänder jag ett ljus och lyssnar till helgsmålsbönen i radions P1. Jag kanske inte är i kyrkan varje söndag, men vilodagen den helgar jag alltid. Jag tycker det är lite synd att det numera inte görs någon skillnad på helg och vardag, anser Inger som också menar att hennes tro ger ett själsligt lugn.

– Det är precis som i Bo Zetterlinds psalm: "Det går en bro från tro till ro". Min kristna tro har följt mig genom livet och inte minst på äldre dagar skänker den en stor trygghet, förklarar hon.

Men åter till skolans värld där Ingrid själv tog sina första steg i Stora Tunas sockenstuga där småskolan då höll till.

– Jag gick klass 1 och 2 där och som lärare hade vi Edith Bååth, en helt underbar snäll och fin lärare som jag verkligen avgudade. Det var helt klart hon som gjorde att jag själv ville bli småskollärare och lära barn att läsa och skriva.

Och så skulle det också bli. 1960 tog Ingrid examen från småskollärarseminariet i Uppsala, hon ingick för övrigt i den första kullen av kvinnor som utexaminerades därifrån, och det första jobbet blev i den gamla bruksorten Söderfors.

Skolan på 1960-talet var en smula annorlunda mot dagens, bl a med undervisning på lördagar.

– Så var det. Skolveckan varade i sex dagar och examen hölls på gammaldags vis med blomsterprydda skolbänkar. Att lördagar numera är skolfria tycker jag är bra, men till en början var jag lite skeptisk, medger hon

1974 flyttade Ingrid med familj till Örnsköldsvik och då hade hon också fått en ny titel.

– Då kallades vi för lågstadielärare och dessutom hade man infört engelska redan i årskurs tre vilket jag tyckte var tokigt. I så låga åldrar ska tonvikten i stället läggas på det svenska språket.

I samband med makens pensionering 1994 flyttade Ingrid till Falun och där har hon verkat och bott sedan dess. Framför allt då på Södra skolan där hon började arbeta 1997 och är verksam än i dag.

– Jag gick visserligen i pension 2005, men ville mer än gärna fortsätta arbeta och sedan dess är jag där tre dagar i veckan, dock helt ideellt förstås, förklarar Ingrid som har svårt att tänka sig att bli pensionär på heltid.

– Det skulle inte passa mig. På Södra skolan har jag trivts ända från början och det med såväl barnen som all personal och har man roligt då orkar man med. Det här är något jag gör lika mycket för mitt eget höga nöjes skull som för barnens, förklarar Ingrid som på Södra skolan är mera känd som "skolmormor".

– Hon är väldigt snäll och vi tycker om henne jättemycket, intygar också några av hennes unga adepter som hon bl a lär att läsa och skriva.

Uppskattningen från barnen värmer givetvis Ingrids lärarhjärta.

– Verkligen. Barnen är så roliga och härliga att det håller mig ung. Överhuvudtaget utgör skolan en viktig social samvaro för mig och jag kommer att fortsätta så länge jag någonsin kan, slår hon fast.

Den 26 mars fyller Ingrid 80 år och vill fira det med kyrkkaffe på Palmsöndagen den 25 mars i Stora Tuna prostgård.

– Jag behöver inga presenter, men man får gärna ge en gåva till Svenska kyrkans internationella arbete, säger Ingrid som fortfarande betraktar Stora Tuna som "hemma"

– Så är det. Tunaslätten med dess vackra kyrka, där jag är guide på somrarna, och mitt fritidshus i Koppslahyttan är platser jag verkligen uppskattar och tycker om, avslutar prostdottern, lärarveteranen och skolmormor Ingrid Badman.

Mer läsning

Annons