Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Skrattretande flaggvrede

KRÖNIKA: Kristian Ekenberg om konsten som leker med svenska symboler – och ilskan mot den.

Annons

Brynässkolan, skolavslutning i sjätte klass. Jag ska tillsammans med några klasskamrater bära svenska flaggan i tåget från skolan till Staffans kyrka, och får därför inför hedersuppdraget en föreläsning av skolans strängaste lärare om respekt för fanan och hur den ska behandlas.

Med ett högstämt allvar visar han hur vi ska hålla i flaggan. Det går inte så bra. Han lyckas trassla in sig i tyget och härjar runt medan vi förtvivlat försöker att hålla oss för skratt.Uppdraget att pränta in respekt för fanan hade kanske inte gått så bra ändå, men det underlättades inte av att han blev en ofrivillig blågul pajas.

Strängläraren och hans gelikar har dock inte misslyckats helt med sin mission, tänker jag efter att ha tagit del av rapporteringen om Mattias Norströms konstverk ”Du gamla, du fria” i Göteborg. Verket består av en impotent flaggstång, som inte riktig orkar resa sig och där flaggan slokar på en krökt stång.

Verket har väckt göteborgarnas vrede. En kvinna i ett tv-inslag är gråtfärdig, en annan vill inte gå förbi på platsen med sina barnbarn och i kommentarsfält skrivs det om att Sverige har ”skändats”.

En trodde till och med att konstverket var en akt av terrorism.

Att leka med de svenska symbolerna har måhända aldrig varit riskfritt, men sällan så infekterat som nu. Minns hur det blev ramaskri sedan ”Melodifestivalen” bytt ut ordet ”Norden” mot ”Jorden” i nationalsången.

Tiden är onekligen en annan än när Carl Johan De Geer 1967 skapade sin ikoniska affisch "Skända flaggan".

När jag ser Mattias Norströms verk går tankarna till en utställning som visades i Kulturhuset Gävle i våras. Konstnären Johan Nyström hade där refererat till de tiggarläger som spritts över Sverige och skapat en svensk flagga av de välbekanta blå och gula Ikea-kassarna.

Johan Nyström och Mattias Norströms ställer, som jag uppfattar det, liknande frågor. Om nationalstaten, Sverige som moraliskt föredöme och vem som får vistas i landet och vem som inte får göra det

Att Mattias Norström dragit på sig folklig vrede till skillnad från Johan Nyström, beror med all säkerhet på hur verken nått ut i offentligheten. Innanför kulturhusets trygga väggar går det att leka med svenska symboler på ett helt annat sätt än i det offentliga rummet.

TV-inslag: Mattias Norström intervjuas om sin flaggkonst

Upprördheten handlar nog lika mycket om det implicita ifrågasättandet av Sveriges agerande under flyktingkrisen som misshandeln av den svenska flaggan. Hur vågar någon komma och påstå att Sverige inte skött sig oklanderligt?

Jag tror dock inte att de gråtande tanterna är förklädda högerextremistiska nättroll. Och jag försöker respektera deras förtvivlan. Men det är en kamp att hålla sig för skratt, precis som när strängläraren hamnade i en brottningsmatch med fanan.

Läs mer: Recension av Johan Nyströms utställning