Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Skoskav och gånglåtar när dalfolket vandrade in i Stockholm

I tio dagar har de vandrat, i stekande sol och på nattgammal frost.
På lördagen vandrade gänget som gått Dalkarlsvägen in i Stockholm eskorterade av spelmän.
– Fötterna tar stryk, men jag har inte gått ner i vikt. Vi har fått mycket mat efter vägen, säger Per Gilén.

Annons

Han har lett årets storvandring längs Dalkarlsvägen, den åttonde sedan starten år 2001.

De var 72 när de gick från Mora, varav 52 hade anmält sig för att gå hela vägen. Men några fick bryta, och om Per Gilén räknat rätt är det 46 som klarat hela sträckan. Dessutom har ju folk gått en eller flera av de tio etapperna.

Dalkarlsvägen är ett system av stigar och vägar från övre Dalarna ned till Stockholm. Folk gick ner till huvudstaden för att herrarbeta. Från 1500-talet fram till början av 1900-talet var det en viktig del av Dalarnas folkhushåll.

Landskapet var redan tidigt överbefolkat, därför måste dalfolket söka arbete för att komplettera avkastningen från de små jordbruken.

– Vi vill gå i de gamla spåren, och det har gått fort jämfört med för två år sedan, men då var det riktigt skitväder, både regn och snö, säger Per Gilén.

Hur fort går det då?

Fem kilometer i timmen – det är den snitthastighet som Föreningen Dalkarlsvägens ordförande Jan-Olof Montelius mätte upp vid en långvandring härom året. Det blir kanske fyra kilometer i timmen för ovana. Till det kommer raster, och alla går i sin egen takt.

I år var det väl varmt för vandrare under några dagar från Rättvik och söderöver, många fick bekymmer med fötterna. Men de sista dagarna bjöd på perfekt gångväder – solen värmer, men det är svalt i luften.

– Många pratar mest hela tiden. Men jag går väldigt mycket tyst tillsammans med min fru, vi lyssnar på fåglarna och njuter av naturen, säger Per Gilén.

I Mora klingade kyrkklockorna när de gick, och i Stockholm blev det fiolmusik. Ett 20-tal spelmän hade tagit bussen ner till huvudstaden för att muntra upp med gånglåtar den sista sockenklädda sträckan in i Gamla stan.

– Det var ju här runt Stortorget som dalfolket bodde när de jobbade i Stockholm, säger Per Gilén.