Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skoldebatten har fel fokus

/

Annons

Den skolpolitiska debatten i valrörelsen har handlat mycket om de kommersiella skolorna, friskolorna. Dessa är inrättade för att tjäna pengar åt sina ägare. Det har upprört Vänsterpartiets ledare Lars Ohly, som menar att skattebetalarnas pengar går till kapitalstarka företagsägare.

Detta är naturligtvis ett viktigt problem men enligt min mening finns det andra problem med de kommersiella skolorna som är viktigare, nämligen vad de betyder och kommer att betyda för det svenska samhällets sammanhållning.

När jag växte upp I Västerbergslagen på 1940- och 50-talet gick alla barn i samma skolor, det var brukets barn tillsammans med doktorns, prästens, apotekarens och ingenjörsbarnen. Därmed har jag väl också beskrivit den enkla klasstruktur, som då rådde på bruksorterna. Vi var alla kompisar och lekte och sportade tillsammans (för det mesta, några få skickades till Lundsberg).

Idén med kommersiella skolor är att de ska skapa kvalitetsskillnader mellan olika skolor och som föredömen stimulera till förändringar av hela skolsystemet. Vidare ska de kommersiella skolorna ge föräldrarna valfrihet för sina barn.

Baksidan av detta är att välutbildade föräldrar med överblick och kunskaper om skolutbildning kommer att utnyttja dessa möjligheter. Medelklassens barn samlas i framstående skolor. Dessa drar till sig de bästa lärarna.

Barn vars föräldrar har låg utbildning, dålig överblick och saknar motivation hamnar i andra skolor. Elevmaterialet (detta hemska ord!) skiktas, den svenska sammanhållningen löses upp, klasskillnaderna grundläggs tidigt. I sanningens namn är detta än så länge mest ett problem i våra större städer.

Inte nog med detta, nu vill folkpartiledaren, Jan Björklund, inrätta elitskolor för teoretiskt begåvade barn, så att de kan gå fram fort i matematik, fysik och språk. De ska inte behöva hämmas av att följa studietakten som gäller för det stora flertalet elever.

Jag skräms av detta. Studiebegåvningarna tar sig alltid fram. Och receptivitet ska inte misstas för djup begåvning, vilken kan vara förenad med tröghet och senfärdighet. Men jag undrar, vad kommer det att göra med de ungdomar som pekas ut som särskilt begåvade och som klumpas ihop med likvärdiga, i avskildhet från de andra? Och vad gör det med samhället?

Vi hade en debatt om detta på 1990-talet men sedan har det varit tyst i frågan. Skolminister Göransson ändrade S-politiken och släppte fram valfriheten. Resultatet blir klassuppdelning.

Mejla villy.bergström@comhem.se

Mer läsning

Annons