Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Skidbacke går i graven efter 50 år

Om ett år skulle stolliften i Wäsa fylla 50 år, men så gammal blir den inte. I dagarna har den gamla stolliften monterats ned och Wäsaberget upphört att vara en alpin skidanläggning.

Det var för drygt 50 år sedan som dåvarande turistchefen Ove Zacheusson tillsammans med bland andra sporthandlare Per Berg och Anders Nordin, kommunpolitiker, väckte idén om en skidanläggning på Wäsaberget.

Zackeussons vision var att bjuda utländska sommarturister på en toppfärd med förtäring, så när stolliften kom på plats 1965 så byggdes toppstugan.

– Det var nog Oves sommarturisttankar som gjorde att toppstugan placerades så skidåkarna blev tvungna att klättra upp till den från avstigningsstationen. Ove hade mycket rätt, men fel när det gällde fördelningen sommar och vinterturister på Wäsaberget, det berättar Alvar Elfberg.

Alvar fyller snart 85 år och är detsamma som Wäsaberget för alla med ett skidintresse.

– Mina barn Per och Eva tävlade och det var så jag kom i kontakt med berget när jag flyttat till Älvdalen, minns Alvar.

– Inför en tävling bad Anders Nordin mig att hjälpa till med att pista backen. Sedan blev jag erbjuden att arrendera den, berättar Alvar.

Alvar kom att arrendera backen under slutet av 70-talet, därefter blev han anställd av kommunen som drev backen under några år. Sedan köpte han hela anläggningen av kommunen och drev den fram till andra hälften av 90-talet.

– Då drabbades vi av tre dåliga vintrar i rad samtidigt som elpriserna steg kraftig så då gick det inte längre, säger Alvar.

Därefter kom anläggningen att gå genom några olika ägarkonstellationer innan du nu slutligen gått i graven.

– Det är tråkigt, men den stora chansen för Älvdalen hade vi runt 1977. Då fanns det stora planer att bygga ut med nya liftar och stugbyar på bergets baksida. Det var Domänverket och ett bolag som hette Kopparland som ville satsa stort. Vi flög helikopter över området och pengar fanns det, säger Alvar.

Men det fanns också motstånd från jägare och även mot att pumpa vatten till ett utbyggt snökaninssystem.

– Istället flyttade Domänverket sina satsningar till Granfjällasstöten i Sälenfjällen. Det var nog då tåget gick för Wäsaberget, säger Alvar.

Under Stenmarksåren blomstrade Wäsaberget som funnit sin nisch som tävlings- och träningsbacke.

– Till och med Tomba var här och tävlade som junior och en gång hade vi tolv stockholmsklubbar här samtidigt på träningsläger. Då såg det ut som en bambuplantage med alla pinnar i backen, skrattar Alvar.

Det var också då som Wäsaberget hamnade i tidningar världen runt. När Stenmark skulle tävla så ville inte anläggningens duktige med hetlevrade kock att TVn skulle vara påslagen. Det kom för många gäster som inte åt utan bara ville se Stenmark. När undertecknad ändå övertalade en i personalen att slå på TVn, kom kocken rusande med köttyxan i högsta hugg. Istället för att slå av TVn högg han av elkabeln med ett snabbt hugg och vände direkt åter till kastrullerna i köket inför häpna restauranggäster.

Det var också Alvar och Wäsa som lanserade kanonsnö till Vasaloppet efter det inställda loppet 1990. Under några år tillverkade Wäsa snö åt Vasaloppet

När skidåkningen nu upphört, det som går att säljas ska avyttras och stolliften monteras ned. Då går onekligen en epok i graven.

– Det är tråkigt men tyvärr ofrånkomligt, säger Micke Tegnér som drev anläggningen under några år innan han sålde den vidare.

– Vi hoppas kunna köpa dalstation för stolliften och kunna bygga om den för vår verksamhet med Väsaäventyr, säger Micke.