Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ska bestiga Kilimanjaro - i rullstol

/
  • På senare tid har Jonas plockat bort vikter från maskinerna för att få in rätt teknik, förstå och känna vilka delar av kroppen han tränar.
  • När man inte har fullständig kontroll på nedre delen av kroppen är det svårt att hålla sig upprätt när man tränar armarna. Men undan för undan stärker Jonas bål och rygg vilket gör honom stabilare.
  • Jonas Gustafsson har ingen av sina bättre dagar rent fysisk. Han har inte tränat på flera dagar och är lite stel. Redan under uppvärmningen i armcykeln märker han att detta är en dag då han får ta det lite lugnt. Vanligtvis kan han nöta på i timmar vid armcykeln.
  • Att veva på i armcykeln flera timmar kan bli både jobbigt och monotont. För att underlätta träningen visualiserar Jonas, tänker på Kilimanjaro och rutten heter Rongai Route som ha ska ta upp på Afrikas tak.
  • Personalen på Må Bättre i Falun är vana att se Jonas på gymmet. De låter sätet vid en av armcyklarna vara borta så Jonas kan rulla in direkt när han kommer.
  • Jonas och Therese anländer till träningsanläggningen Må Bättre i centrala Falun. Här tillbringar de en stund vid maskinerna var och varannan dag.
  • När folk ständigt pratar om hur omöjligt allt är, är det lätt att begränsa sig själv menar Jonas.
  • Rygg och bål måste stärkas ordentligt innan Jonas törs ge sig iväg till Afrika. Hans personliga assistent Therese Österberg hjälper honom att komma i gång i de olika maskinerna och stöttar hans rygg med sitt ben tills han kommit på plats.
  • Armcykeln är en av de maskiner Jonas använder flitigast. Vid konditionsträning sitter han 1,5-2 timmar i sträck och

Länge lät sig Jonas Gustafsson påverkas av negativ energi - du är svag, det blir bara värre, det finns ingen hjälp.
Till slut fick han nog. Han tänkte inte låta dem få rätt. Inte utan kamp.
– Jag har bevisat att de har fel. Fysisk träning och positivt tänkande har gjort både kropp och själ starkare.
Nu drömmer han om frihet, att som förste svensk bestiga Kilimanjaro i sin rullstol.
– Jag hoppas även kunna inspirera andra att nå sina drömmar. Vi har alla våra berg att bestiga.

Annons

Jonas Gustafsson arbetar som tillgänglighetskonsult på Solunova Access i Falun.

I november tilldelades han tillgänglighetspriset av Kommunala handikapprådet i Falun för sitt arbete med att förbättra livsvillkoren för personer med funktionsnedsättning.

Motiveringen löd: Jonas Gustafsson är en person som ser möjligheter där andra ser hinder".

Så här skriver Jonas i sin blogg:

"Det största hindret att nå dit du vill komma är dina tankar. Kan du riva muren i ditt huvud har du tagit ett stort kliv mot framgång."

Han har förstås rätt. Utan personlig övertygelse kan man inte uträtta storverk, varken vinna OS- medaljer, överleva svåra sjukdomar eller som funktionshindrad bestiga berg.

– På senare år har jag lärt mig att lyssna på mitt inre. Ingenting är omöjligt så länge viljan och passionen finns.

Att låta sig inspireras av rätt röster och slå dövörat till de andra, är en svår konst. Men skam den som ger sig.

– Jag är en envis rackare som vägrar ge upp. Min dröm är att som förste svensk bestiga Kilimanjaro i rullstol.

Låt oss ta historien från början. 33-årige Jonas Gustafsson föddes och växte upp i Borlänge men bor sedan flera år i Falun.

Han har en sällsynt ärtlig neurologisk sjukdom - Friedreichs ataxi, som bröt ut när han var 13 år gammal. Kroppen bryts ned - balans och motorik försämras sakta men säkert.

Under 20 år blev han matad med problem och hinder, du kan aldrig bli bättre, det finns inget botemedel, ingen bromsmedicin.

Med den föreställningen levde han fram till våren 2012 då han ilsknade till och bestämde sig för en tvärvändning

– Jag kunde inte längre acceptera att förlora kontrollen över min egen kropp utan att ens försöka vända situationen.

Genom träningsanläggningen Må Bättre skaffade han en personlig tränare och satte fart.

– Jag märkte genast förbättring. Jag fick tillbaka funktioner och blev stabilare i kroppen, den blev mjukare och mer kontrollerbar.

Sedan dess har han tränat regelbundet, nött ihärdigt i de olika maskinerna.

– Som mest körde jag nio pass i veckan, men nu har jag effektiviserat träningen och kör fem.

Han börjar med att värma upp vid armcykeln. Sätet är borttaget så han kan köra in sin rullstol och börja "trampa" med armarna. Ibland kör han konditionsträning och vevar sig fram 1,5-2 mil.

Han får stöttning av sin personliga assistent Therese Österberg som gått idrottstränarprogrammet på Högskolan Dalarna. Hon ser till att han arbetar rätt, knuffar honom lite i ryggen och säger: "Sträck på dig".

– Vissa dagar är han outtröttlig. Han kan nöta på i armcykeln i flera timmar. Rekordet är sex timmar på en dag, uppdelat på 3-4 pass, berättar Therese.

Sex timmar i samma maskin?

Jonas svarar lugnt:

– Jag tycker det är skitroligt att träna. Jag försöker meditera och visualisera hur jag tar mig uppför Kilimanjaro. Det ger mig styrka.

Dagen då Pralin gör honom sällskap, är ingen av hans bättre. Han stannar upp, justerar kroppen lite i stolen och börjar om. Men han grinar illa vilket tyder på att något är fel.

– Jag har inte varit här alls under helgen och blivit lite stel. Jag har ont i ena sidan så jag får nog ta det lite lugnt.

Så är det. Vissa dagar är tuffare än andra och då får man avsluta, åka hem och ta nya tag.

– Vi ses väl i morgon igen, säger Sussi Wilen Dacke, hans personliga tränare sedan tre veckor.

Jonas och Sussi håller som bäst på att lära känna varandra. Hon har ändrat hans träning, minskat vikterna för att fokusera på själva tekniken.

– Jag försöker bygga upp hans kropp ur ett helhetsperspektiv. Jag vill att han ska förstå vad han tränar och varför.

Han kör mycket armar, axlar och nacke i maskinerna, men även mage och bål.

– Jag måste bli betydligt starkare i bålen om jag ska orka ta mig upp hela vägen på Kilimanjaro, säger Jonas.

Det kommer att ordna sig tror Sussi.

– Jonas är stark, envis och målmedveten. Jag tror han kommer att sina mål.

Varför just Kilimanjaro?

– Jag behövde ett mål och bestämde mig efter att ha lyssnat på bergsklättraren Fredrik Sträng och hans äventyr på K2. Jag vill också kunna utmana mig själv, känna kicken och friheten.

K2 är inte aktuellt för Jonas, men Kilimanjaro är ett slags turistberg med vandringsleder och faciliteter.

Visserligen är det lång väg upp - 5 985 meter över havet, men inte omöjligt för en beslutsam svensk grabb i rullstol.

– Jag har ett samarbete med KTH i Stockholm som ska utveckla en rullstol med armcykelfunktion. Den ska ha en stadig spärr så jag inte kan rulla bakåt.

Fredrik Sträng rådde honom att hitta fler rullstolsburna som vill ut på äventyr, bilda ett team med Sträng själv som expeditionsledare.

– Nu har jag snart fått ihop detta team, säger Jonas nöjt.

Jonas berättar att det är tropisk djungel vid bergets fot och en genomsnittstemperatur på 35 grader varmt. För att nå toppen Uhuru Peak, går man genom fyra klimatzoner. Där uppe finns en glaciär med snö och is året om och en snittemperatur på 10 grader.

– Rutten vi planerat kallas Rongai Route som attackerar berget från den norra sidan.

Bestigningen går via Simba Camp, Second och Third Cave till Kibo Huts, Gilmans Point och vidare upp mot toppen Uhuru Peak som teamet beräknas nå vid soluppgången.

– Jag kan föreställa mig känslan av att stå på Afrikas tak, säger Jonas drömmande.

– Varje kväll mediterar jag och visualiserar hur jag står på toppen. Jag känner den lilla platån som mitt eget vardagsrum och i mina tankar har jag redan varit där. Det ger mig styrka att vilja kämpa vidare.

Äventyret är planerat till september 2016 vilket ger gott om tid att förbereda sig både kroppsligt och mentalt.

– Jag har lagt upp en plan med delmål för att testa min uthållighet, styrka och teknik. I sommar ska jag vandra på Städjan och sommaren 2015 längs Kungsleden, från Kebnekaise till Abisko.

Han berättar att det finns olika Kilimanjaropaket att köpa. De består av resa, några övernattningar och ett lokalt team med bärare, kock och annan service.

– Planen är att vara borta i ett par veckor så det kommer att kosta runt 40 000 kronor per person.

Gående tar sig i regel upp och ner för Kilimanjaro på 5-6 dagar berättar Jonas.

– I rullstol tar det nog åtta dagar. Och så vill vi ju passa på att ta det lugnt och se annat av Afrika också.

Annons