Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ska årets gäst också tala klarspråk om försvaret?

Annons

Ett nytt år innebär ännu en rikskonferens i Sälen om Sveriges försvars- och säkerhetspolitik. Arrangören Folk och försvar är en paraplyorganisation som består av ett 70-tal medlemsorganisationer, däribland Scouterna, Svenska kyrkan och Svensk handel.

Rikskonferensen beskrivs av organisationen själv som en samlingsplats för "såväl formella som informella diskussioner mellan parlamentariker, representanter från näringslivet, politiska partier, myndigheter, ungdomsorganisationer och olika NGO:er."

Rikskonferensens program gör sig inte, likt Almedalen, omöjligt. Det pågår endast en programpunkt i taget, vilket gör konferensen till en högst samlad upplevelse.

Samtidigt är programmet dikterat utifrån de medlemsorganisationer som utgör Folk och försvar. Risken är stor för envägskommunikation utan ifrågasättande, från en alldeles för låg nivå.

Istället är det mellan och efter de officiella programpunkterna som de riktigt raka diskussionerna hålls, långt borta från det offentligas ljus.

Det hade varit uppfriskande om konferensen inte så tydligt varit det försvars- och säkerhetspolitiska etablissemangets interna firmafest utan faktiskt öppnat upp mer för en rakare debatt än endast den som de deltagande vill föra.

Heta stolen-intervjuer med exempelvis försvarsminister Karin Enström eller statsministern, offentliga utfrågningar och inte debatter, hade troligtvis bidragit mer till Sveriges säkerhet än riggade och rätt så förutsägbara pamflettpresentationer.

Ett tydligt exempel är att Försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren (M) på endast tio minuter ska presentera arbetet med vår tids största försvarspolitiska diskussion: försvarsberedningens arbete och analys om hoten och behoven för rikets säkerhet.

I år är den mest prominenta utrikesgästen Finlands president Sauli Niinistö. Finlands historiska relation med Ryssland gör att Finlands sak är svår, något som gör vår östra granne till en ännu mer ovillig Nato-medlem än Sverige.

Icke desto mindre finns det fog för att tro att Niinistö, som är betydligt rakare än vår egen statsminister i säkerhets- och försvarspolitiska frågor, kan leverera både en och annan obekväm sanning om Rysslands inverkan på Nordens framtida säkerhet.

Det var just en utrikesgäst som stod för klarspråket under den förra rikskonferensen. Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen sade då "Jag tror att alla i Sverige förstår att det är skillnad på att vara och inte vara medlem. Man kan inte vara utanför Nato och samtidigt ta del av allt Nato ger".

Den passningen är fortfarande obesvarad.

Det är signifikant för den allmänna debatten om Sveriges försvarspolitik att det krävs gäster från andra länder för att tala klarspråk om svensk säkerhet på en svensk rikskonferens om just detta ärende.