Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sista turen en utmaning

/
  • Den politiska utmaningen består i att säkerställa godstrafiken när persontågen nu har stannat.

Annons

Visst är det på sitt sätt tragiskt att Västerdalarna har förlorat persontrafiken på Västerdalsbanan. Det är ju lätt hänt att den avslutade trafiken tas som intäkt för att regionen ligger i dödsryckningar när trafikunderlaget inte längre räcker för att motivera kollektivtrafik både på väg och på järnväg. Men den beskrivningen är ingen sanning. Det finns mycket livskraft i Västerdalarna och därför måste också regionens kommunala politiker nu ha modet att göra ett omtag och tänka i andra banor.

Dels gäller det att agera så att busstrafiken mellan Borlänge och Sälen blir ett positivt alternativ till tågtrafiken, dels måste argumenten vässas så att järnvägen får en nödvändig upprustning som säkerställer godtrafiken för framtiden. Även om riksväg 71 förvandlas till en del av Europaväg 16 kommer det att dröja många år innan vägen rustats på ett sätt som skulle öppna för en debatt om att timmertransporter och annat tungt gods förs över från järnväg till landsväg.

Även om vägen får en bättre standard är det inget som försvarar att också godstrafiken avvecklas på Västerdalsbanan. Därför är det en politisk utmaning av format att få Trafikverket och statsmakterna med på en upprustning av järnvägen som säkerställer fortsatt tung trafik. Men mot bakgrund av det politiska misslyckandet om persontrafiken finns det orsak att vara aningen skeptisk till förmågan att få fram pengar till järnvägens överlevnad.

Med facit i hand tvingas vi konstatera att en 20-årig kamp för att utveckla Västerdalsbanan i positiv riktning har varit förgäves. Det har varit mycket prat, men lite verkstad. Samtidigt har verkligheten varit tågtillskyndarnas värsta fiende. Resenärerna har successivt minskat i takt med busstrafikens framgångsrika utveckling. Landsvägsbussen har kunnat möta behoven från de resande på ett annat sätt än vad som varit möjligt för tågtrafiken.

En annan sanning som också är viktig när frågan om Västerdalarnas kommunikationer förs på tal är befolkningen extrema behov av bil. Västerdalarna består av få större närorter. Däremot finns ett pärlband av mindre byar på ömse sidor om älven. Här är bilen en livsnödvändighet för resor till jobb, inköp och fritidsaktivitet. Lägg därtill att järnvägen aldrig varit något alternativ för utvecklingen av besöksnäringen i Sälenfjällen. Den står och faller med bilismen.

Mer läsning

Annons