Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sista kapitlet för Soundtrack of our lives

The Soundtrack of our lives är ute på en sista turné, sedan ska de lägga av. Ett sista besök i Borlänge och Liljan blir det i kväll. Sångaren Ebbot Lundberg berättar varför de är färdiga med bandet.

Annons

– Turnén har gått väldigt bra tycker jag. Det känns ganska skönt. Det har inte varit så känslosamt, snarare lättsamt, vi är en maskin som går lite av sig själv. Det kanske blir känslosamt den allra sista spelningen, jag har ingen aning, säger Ebbot Lundberg när DT ringer upp.

Bandet bildades 1995 ur askan av bandet Union carbide productions och uppdaterade 60-talets psykedelia och garagerock med en modern (eller snarare tidlös) och egensinnig touch. Sju album har det blivit och nu säger de sig vilja sluta "när de är på topp". Frågan är hur man vet när man nått dit – tänk om de har kvar att göra sin bästa skiva?

– Det har vi absolut inte. Så ser det inte ut alls. Sedan vet jag inte hur det är med oss som individer. Som grupp är det färdigt med den saken.

Det var Ebbot själv som tog initiativet till att lägga ner bandet efter att beslutet hade legat och grott ett tag. Det visade sig att alla hade samma inställning.

– Det skedde via mail från min sida där jag lade fram förslaget att göra en sista skiva och lägga av sedan. Alla jublade. Eller jublade gjorde de kanske inte, det är lite elakt sagt. Men alla dessa år, det känns som om man harvar samma saker. Det var ett bekvämt beslut – och det visade sig att vi fick en jäkla energi och peakade efteråt. Så vi gjorde ju rätt.

Med Union carbide så kände Ebbot Lundberg att de höll sig kvar längre än de borde ha gjort. Det surnade lite helt enkelt och det vill han undvika till varje pris med The Soundtrack of our lives. I backspegeln så ser han att helheten är större än de enskilda delarna.

– Att ebba ut och greppa halmstrån vill vi inte göra, vi vill lämna med dunder och brak. Sedan tycker vi att hela idén är färdigtänkt. Det känner man bara av, vi tyckte egentligen att Communion skulle ha kunnat vara ett avsked, men det var något som saknades och det blev Thow it to the universe. Folk kommer nog att se det i slutändan. Vi är inte ett band som gjort album, helheten är som en bok eller film. Våra sju album är som ett enda, med olika kapitel.

Var det tanken med bandet redan från början?

– Det har hängt löst, men det fanns nog redan från början. Det är svårt, men det kommer nog att kunna förklaras i efterhand. Den sista skivan är det senaste komplementet, men den skulle lika gärna kunna vara början som slutet. Allt är ett holistiskt verk.

Denna kosmiska helhet kommer att framföras live i december på Södra teatern i Stockholm. Då kommer de att spela en skiva i taget under sju kvällar. Övriga spelningar på turnén är lite mer lösa i kanterna.

– Vi planerar inte riktigt utan det brukar vi göra en eller två timmar innan. Det får bli vad det blir. Sedan får folk i publiken bestämma vad de vill höra också.

Två av spelningarna har varit extra speciella, i Gävle och Uppsala spelade de nyligen tillsammans med en symfoniorkester.

– Det var bra som fan. Det var faktiskt intressant, vi blev tagna på sängen för vi har inte spelat med symfoniker på länge. Det var skönt att spela lite annorlunda låtar och se att kompositionerna kom fram och att de faktiskt bär sig. Det var väldigt kul att göra, vi hade gärna gjort det mer om det funnits resurser.

Vad händer med nu?

– Jag kommer att färdigställa allt det jag inte hunnit. Några skivor och ett par filmer kanske. Jag vet inte var jag ska börja, men det kommer inte att bli tyst i alla fall. jag har redan spelat in en platta med bland andra Henrik Venant. Kanske blir det lite med Freddie också. Ganska fritt men ändå väldigt produktivt. Alla medlemmarna i bandet verkar vara tillfreds med vad de håller på med.

Vilken process är mest givande, att spela in skivor eller att spela live?

– Jag gillar att jobba kreativt, så jag tycker att det är roligt att vara i studion när det funkar. Att sätta ihop saker. Live är en frihetskänsla som ska vara i nuet, mer som en omedelbar ventil. Det är skönt på ett annat sätt, ju mer spontant, desto bättre.

Kommer du att jobba med Björn Olsson något mer?

– Ja, det får vi se om det finns utrymme för. Det finns idéer som aldrig blev klara. Och vi träffas ju då och då.

Släpps Union carbide-boxen någon gång? Det har pratats länge om den.

– Den kommer förr eller senare. Det ser lite ljusare ut nu i och med att det kan finnas mer tid nu. Vi har kommit halvvägs i processen. Det finns en hel del material som ska gås igenom. Vi spelade till och med in sketcher innan första skivan gavs ut, som var typ gayfilmer faktist. De hamnar väl i boxen.