Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Signe firar 100-årsdagen med stor släktträff

Signe Sjölinder har tidigare nobbat alla förfrågningar om att bli omskriven i tidningen vid sina jubileumsfödelsedagar med orden "Om jag lever till 100 så får de skriva om mig då". Och nu är det dags – på fredag, fyller Signe 100 år.
– Så nu lär jag ju stå för det jag har sagt, säger hon.

Annons

Den 24 maj 1913 föddes Signe Sjölinder, som då hette Larsson, på en bondgård i Möklinta i Västmanland.

– Jag var näst yngst av sex syskon. Vi fick tidigt börja jobba i jordbruket och det var nog bra för oss. Det gav oss en god kondition, säger hon.

När en av Signes systrar ville flytta från gården följde Signe med. Året var 1936 och systrarna flyttade till Säter där de öppnade Larssons konditori vid Rådhustorget.

– Vi hette ju Larsson på den tiden, så det var därifrån namnet kom. Jag har alltid gillat att baka och laga mat. Det fanns många kaféer i Säter vid den här tiden, säkert sju, åtta stycken, så det var hård konkurrens. Vi jobbade långa dagar och alltid på helgerna. Lördagarna var mest hektiska, då sålde vi massor av bröd. På den här tiden kunde man ju inte köpa bröd i livsmedelsaffärerna, berättar Signe Sjölinder.

Det var även via jobbet som hon träffade sin blivande make, Hilding Sjölinder.

– Han började jobba hos oss som konditor 1937 och fem år senare gifte vi oss. Då hade vi redan tagit över Dalgården som vi drev som pensionat och servering. Vi tog över Dalgården 1938 och drev den ända fram till 1990, alltså i över 50 år. Jag och Hilding var gifta i över 50 år, säger Signe Sjölinder.

1990 flyttade paret till en lägenhet i centrala Säter. Ett par år senare gick Hilding bort och då flyttade Signe till en mindre lägenhet i närheten, där hon nu har bott i snart 20 år.

– Jag har bra kontakt med mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn, även om ingen av dem bor här i närheten. Men de kommer ofta och hälsar på mig, berättar hon.

100-årsdagen äger rum på fredag. Sedan firas Signe med ett stort kalas på Stadshotellet på lördagen.

– Barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen kommer hit och då passade det bättre med lördagen så att alla skulle kunna komma. Dessutom kommer det flera andra släktingar och vänner till mig. Vi blir nog ett 60-tal totalt. Det är sällan vi träffas allihop, senaste gångerna var nog när jag fyllde 90 och 95 år, säger Signe Sjölinder.

Signe har tidigare konsekvent nobbat alla förfrågningar om att bli omskriven i tidningen i samband med att hon har fyllt jämna år.

– Men jag har sagt att om jag lever till 100 så får de väl skriva om mig då. Och nu lär jag ju stå för det jag har sagt, säger hon.

Vad är hemligheten bakom att bli 100 år?

– Det vet jag inte. Jag har inga tips att ge. Men jag har aldrig rökt och inte direkt druckit sprit. Det var nog bra att vi fick vara utomhus och arbeta så tidigt, så att vi fick röra på oss och fick mycket frisk luft. Och om vi skulle någonstans så fick vi ta cykeln. Det fanns inga mopeder eller datorer, säger Signe Sjölinder.

Vad önskar du dig i 100-årspresent?

– Vet du vad, jag har sagt att jag inte vill ha någon present. Men jag har även sagt till barnen att det vore roligt att få åka ut i skogen till något fint ställe och ha en kaffekorg med sig. Jag har alltid gillat skogen och att vara ute i friska luften. Tidigare gick vi ofta ner till Säterdalen på morgnarna och hälsade på djuren vid fäboden. Det var enkelt eftersom vi bodde så nära, säger Signe.

Hur känns det att fylla 100 år?

– Det känns faktiskt ungefär som vanligt. Jag mår väldigt bra och har god livslust. Jag tycker att jag har det bra som jag har det. Visserligen har jag lite krämpor i lederna men jag är tacksam över att jag har händerna i behåll så att jag kan syssla med mitt handarbete som är mitt största intresse. Och så gillar jag att lösa korsord och sudoku. Men jag tycker att korsordet börjar bli allt svårare att lösa, säger Signe och skrattar hjärtligt.