Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

SARA TELDE: Det handlar om Högskolan Dalarnas existens

I dag tog Högskolan Dalarnas styrelse ställning till rektor Marita Hilliges förslag om att utreda om högskolans verksamhet i Borlänge ska flytta till Falun. Förslaget har sedan det presenterades i måndags väckt starka reaktioner, framför allt från Borlängepolitikerna.

Annons

Det var en självklar ryggmärgsreaktion från den samlade politikerkåren i Borlänge att reagera med ilska och bestörtning: Borlänge är verkligen betjänt av en högskola i kommunen.

I Borlänges utveckling de senaste årtiondena har högskolan spelat en viktig roll. Självklart bör de kämpa för att staden inte förlorar sin relativt nyvunna status som lärosäte. Investeringarna i lokaler, i 300-miljonersklassen, förtjänar att i många år framöver få bidra till Borlänges väl.

Högkolan är viktig för den gamla traditionella industristaden; självbilden och känslan av att vara på väg uppåt och framåt skulle få sig en törn om högskolan drog från stan.

Å andra sidan måste vi ta för givet att Hilliges förslag inte har sitt ursprung i någon principiell avoghet mot Borlänge. Hon är den högsta tjänstemannen för ett lärosäte och som sådan har hon ansvaret att säkerställa att högkolan erbjuder den kvalitet som krävs för att kunna leverera god undervisning, locka personal och studenter.

I detta sammanhang är det viktigt att vi har klart för oss att Högskolan Dalarna, oavsett dess stora vikt för regionen eller en enskild stad, är ett minimalt lärosäte.

Högskolan har kända problem att genomföra rekryteringar av forskningsledare, vilka utgör själva hjärtat i verksamheten. Detta torde inte komma som någon överraskning för berörda politiker.

Hilliges gör knappast denna drastiska manöver bara för att röra om i grytan. Sannolikt har hon inget annat val än att agera – underlåter hon att göra så riskerar Dalarna på sikt helt utan högskolenärvaro i takt med att institutionerna här tappar i attraktivitet.

För studenterna väljer inte sitt studiesäte i blindo. Och vad vill studenterna ha? De vill ha bra lärare, bra status på utbildningen och ett bra studentliv.

I Urank, en populär ranking av svenska universitet och högskolor, hamnar Högskolan Dalarna på plats 26 av 28. Mycket låg akademisk status i kombination med att vara en liten högskola utan ett pulserande studentliv ger förstås låga ansökningstal.

Det regionala näringslivet kommer heller inte i längden att vara intresserat av att anställa lägre rankade ingenjörer. Skärningspunkten står här inte mellan Falun eller Borlänge, utan mellan Dalarna, Uppsala eller Linköping och det är väsentligt viktigare för näringslivet att studenterna är bra än att de utbildats i Borlänge. Det är verkligheten som Högskolan Dalarna måste navigera i.

Högskolan konkurrerar också på en global marknad; arbetsmarknaden för forskare är i global. Vad vill forskarna ha? De vill verka i en livskraftig akademisk miljö, på ett prestigefullt lärosäte, till en bra lön och med goda levnadsvillkor utanför akademin.

Klarar högskolan inte av att leverera detta kommer den att ta stryk - dels på grund av att det blir omöjligt att rekrytera den högkvalificerade personal som krävs, dels för att studentunderlaget kommer att vika.

Högskolan Dalarna har länge haft hög svansföring med sin "framsynta verksamhet": de internetbaserade distansutbildningarna. Man var tidig på banan och kapade initialt åt sig andelar på marknaden.

I dag kan man fråga sig varför studenter väljer Högskolan Dalarnas internetbaserade utbildningar, när långt mer påkostade och högrankade universitet levererar på en nivå som Högskolan Dalarna bara kan drömma om.

Även här är konkurrensen global: vill du ha en examen från MIT, Stanford, eller Högskolan Dalarna? Valet är fritt!

Men högskolans strategiska val med distansutbildningar saknar inte inneboende problem. Ett för stort fokus på de internetbaserade distansutbildningarna kan utarma lärosätet – myllret av studenter, som rör sig på campusområdet efter föreläsningar och seminarier och bidrar till studentandan, uteblir då man sitter framför sin dator på valfritt ställe på vårt klot.

Jag har en vän med en examen från Högskolan Dalarna - den fick hon utan att någonsin sätta sin fot i Dalarna. Att fortsatt ensidigt satsa på de internetbaserade distansutbildningarna är ett sätt för den lilla Högskolan Dalarna är skjuta sig i foten.

Det är inte så man skapar värde och samhällsnytta på ett regionalt plan.

När det kommer till högskolans lokalisering och framtid måste man hålla flera tankar i huvudet samtidigt.

De som säger att inget behöver förändras ska avkrävas ett svar på frågan hur de anser att man ska kunna öka kvaliteten och attraktiviteten för lärosätet.

Står man där svarslös, är också det ett svar. Ska det finnas en högskola i Dalarna eller ej, är en bättre fråga än om högskolan ska finnas i Borlänge eller Falun.

Klarar man av att se lite längre så inser man att regionen gynnas av att ha en högskola och att den exakta lokaliseringen av verksamheten är mindre intressant. Ligger inte Falun och Borlänge väldigt nära varandra?

Och om vi ska ha en högskola överhuvudtaget, är det troligtvis rimligt att verksamheten borde centraliseras. Men det får utredningarna svara på.

Att högskolan Dalarna behöver ett rejält strukturellt lyft, är uppenbart. Det är utifrån det perspektivet som frågan bör ses.

Då duger det inte att som Borlänges kommunalråd, landstingsrådet och ordföranden i Region Dalarna (alla S) vifta med en proposition från Palmeregeringen 1975 som förordar den delade lösningen med en högskola uppdelad mellan städerna!

Vi måste agera utefter hur världen ser ut i dag, snarare än att längtansfullt titta tillbaka mot en tid då det var ordning och reda på både det ena och det andra.

Strukturomvandlingen inom stålindustrin var en anledning till att Borlänge fick högskolan från början. Även i dag sker en strukturomvandling som vi måste förhålla oss till. Det är meningslöst att gå baklänges in i framtiden.

– Det är en utredning som inte bör genomföras, dundrar Borlänges kommunalråd Jan Bohman (S). Ett sådant förhållningssätt lägger en våt filt över samtal om högskolans utveckling och framtid. Bort med tankeförbudet!

Kommunalrådet Jonny Gahnshag (S) i Falun är av naturliga anledningar inte lika trängd, men hans resonemang är faktiskt bättre:

Det är viktigt att Högskolan Dalarna får se över sin verksamhet. Högskolan måste vara så konkurrenskraftig det bara går framöver. Konkurrensen mellan olika lärosäten hårdnar hela tiden.

Självklart måste högskolan tillåtas se över verksamheten. Lyckas den inte med rekryteringen av personal och studenter och med att leverera en konkurrenskraftig verksamhet, är nämligen alla investeringar i lokaler i alla fall förgäves.