Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Så bra är sista delen i Twilight-sagan

Finalen i Twilight-sagan är här och fansen lär inte bli besvikna.

Annons

Efter att ha följt Bella Swans öde i fem filmer är jag nu redo att ropa "äntligen". Mest för att Bella till slut har tagit steget in i fullfjädrad vampyrism och förvandlats från den sura ankungen till den ståtliga svan hon alltid varit menad att bli. Efter den fruktansvärda förlossningen i förra filmen har hon nu repat sig och kan springa jättefort, döda och ha massor av oproblematiskt sex med sin Edward. Dessutom upplever hon omgivningen på ett mer intensivt sätt än något centralstimulerande preparat någonsin skulle kunna åstadkomma. Utan blod men med ring på fingret och en unge på armen står alltså Bella, enligt all Stephenie Meyer-logik, starkare än någonsin.

Tur är väl det för familjelyckan är hotad. De onda Volturis är på krigsstigen och dem tjafsar man inte med om man vill behålla huvudet.

Bellas nya odöda liv innebär framförallt att fantasydörrens portar slår igen ordentligt bakom publiken.

"Breaking dawn: Del 2" blir mer "X-men" än "Mitt så kallade liv" när ett gäng nya vampyrer kommer till Forks, för att sluta upp kring familjen Cullen.

Det blir dramatiskt och med mindre ofrivillig komik än vanligt känns det skönt att Taylor Lautner fortfarande har en klausul i sitt kontrakt som säger att hans Jake måste blotta bringan helt omotiverat åtminstone en gång, så man känner igen sig. Mindre skön är däremot den roll varulvshybriden spelar i Bellas och Edwards dotter Renesmees (jo, hon heter så) liv. Huruvida man mår illa av den subtilt pedofila känslan som infinner sig beror väl på känslighetsgrad.

Nåväl, den största frågan är väl dock om cirklarna sluts på ett för alla fans tillfredsställande sätt? Jodå, Bill Condon bjuder på en osannolikt våldsam final men har på "Twilight"-skalan fått till ett tätt, stundtals vackert och rörande avslut som inte kan göra någon twihard besviken.

(TT Spektra)