Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ryska Påsken: Uppvaknandet kom av sig


DEL 1 av 5: Det har nu gått två år sedan långfredagen då svensk radar såg sex flygplan komma från St Petersburgs-området i Finska viken. Istället för att svänga av mot Kaliningrad styrde de rakt mot Sverige. Två överljudsbombplan av typen Tu-22M3 Backfire eskorterades av fyra Su-27 Flanker, men den svenska incidentberedskapen gick inte upp och mötte. I stället var det Natos beredskapsrote som följde verksamheten.

Annons

Strax utanför svenskt luftrum, i höjd med Gotska Sandön, vid tvåtiden på natten genomfördes övningsanfallet mot svenska mål med vad som bedömts vara kärnvapenbestyckade kryssningsrobotar. Försvarets Radioanstalt, Sveriges öron och ögon, på Lovön och ett militärt flygfält i södra Sverige var enligt medieuppgifter måltavlorna.

Händelsen kom att kallas Ryska Påsken. Men signalen att Ryssland nu ser Sverige som en potentiell fiende som kan bekämpas med kärnvapen fick inte svensk politik att vakna upp ur sin dvala. Inte ens Rysslands annektering av Krim och invasionen av Ukraina och undervattenskränkningen i höstas har fått försvarspolitiken att vakna. Ännu.

Buden i försvarsförhandlingarna är långt ifrån både behoven och grannländernas upprustning. Förre chefen för Tankesmedjan Frivärld, Stefan Olsson, har gjort försvarsekonomin lättförståelig genom att konstatera att 40 miljarder egentligen är den enda siffran att hålla reda på. Ca 40 miljarder är vad försvaret kostar idag och ca 40 miljarder är vad som saknas för att det numera ökända “veckoförsvaret” ska finnas på plats.

Det är 4 miljarder per år i tio år för att Försvarsmakten ska kunna klara av det som Riksdagen beställde 2009. Den Rödgröna regeringen vill skjuta till 6,2 miljarder kronor på fem år, men eftersom höjda arbetsgivaravgifter och höjda hyror äter pengar så är det det futtiga 4,2 miljarder kronor kvar på fem år. Det är alltså väldigt långt från vad som behövs för gårdagens försvar. Men Alliansen har inte så mycket att skryta med heller, varken tidigare eller nu.

Försvaret har länge varit budgetdragspel, om man tar hänsyn till inflationen så har försvarsanslagen minskat med 18 miljarder kronor sen millennieskiftet. Lägg därtill att statskassan fått mer pengar genom ökning i BNP och kombinera det med insikten att Försvaret är ensam inom offentlig sektor som fått mindre pengar att röra sig med under de två senaste decennierna. Mycket mindre pengar.

Att inte ens vilja finansiera det redan överspelade försvarsbeslutet 2009 är inte bara farligt för svensk säkerhetspolitik. Det riskerar också bli en historisk felbedömning av väljarnas intresse. Försvarsfrågorna har legat långt ned i olika mätningar om vad som är viktigaste frågan för att välja parti, vilket har gjort att partiernas spinndoktorer dragit fel slutsatser.

Svenskarna bryr sig och inser problemet. 55 procent säger enligt MSB Opinion 2014 att den förda försvarspolitiken är “ganska dålig” eller “mycket dålig”. Den siffran blir sannolikt förödande hög när säkerhetsläget försämras ytterligare.

Att inte göra läxan efter Ryska Påsken kan bli ett dyrt skolk, både för konungariket Sverige och för många partier.