Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

RUNNBERG: Magstarkt att Ingalill Persson begär politiskt ansvar av andra

Det är svårt att tänka sig en mer oansvarig politik än den som landstingsrådet Ingalill Persson (S) fört i ansvarig ställning.

För tre år sedan lovade hon att det ackumulerade underskottet i ekonomin skulle ha betalats tillbaka nu. Det var inte sant.

För två år sedan lovade hon att skattehöjningen som slog hårdast mot pensionärer och låginkomsttagare inte skulle gå till att täcka underskott i landstingsekonomin. Det var inte sant.

För två år sedan lovade hon en ordentlig besparingsplan för att då säkra landstingsekonomin. Det var ett löfte helt utan täckning.

I valrörelsen för drygt ett år sedan försäkrade hon väljarna om att det var ordning och reda i landstingets ekonomi. Det stämde inte alls.

I april i år lovade hon att vi redan i september skulle se minskande underskott för 2015 års ekonomi. Det var också ljug, för i september visade prognoserna på ökade underskott i stället.

Ingalill Persson är en politiker som aldrig hållit en landstingsbudget. Väljarna rekommenderas att inte tro på någonting Persson säger om landstingsekonomin.

Utrymmet för Ingalill Persson att med någon trovärdighet diskutera politiskt ansvarstagande är förstås obefintligt.

Ändå tvekar hon inte att beskriva oppositionen som oansvarig, när den bedriver politisk opinionsbildning genom att torgföra personalens oro för vad som kan hända.

Det är magstarkt.

Landstingets personal har tvärt om mycket stora skäl att känna en påtaglig oro för framtiden.

Persson har nämligen systematiskt och på kredit placerat landstinget på en kostnadsnivå som framtidens skattebetalare kommer att få betala tillbaka med mindre vård än om Persson hållit sina egna budgetar.

Självklart har Persson försatt landstinget i en situation där personalkostnaderna måste sänkas och tumskruvarna kring det som kan ses som förmåner nu dras åt.

Med klassiskt nyspråk listade topptjänstemännen i måndags en svit åtgärder direkt riktade mot personalen, som ska sänka kostnaderna respektive höja inkomsterna för landstinget.

* Det blir ett generellt stopp för extra löneersättningar (undantagna är AB och 24/7-avtal).

* Det blir en "uppföljning av regelverket" för läkares "70/30 jourkompensation". Är det någon som tror att regelverket kommer att tolkas mer generöst i framtiden?

* Möjligheten att arbeta fackligt ska dras ned. Här ska landstinget kunna spara in upp mot tre miljoner kronor.

* Personalens leasingbilar ska bli färre. Dessa transporter får lösas på annat sätt.

* Det pågår en "värdering och omvärldsanalys" av personalens P-avgifter. Är det någon som tror att de ska sänkas nu? Ledningen räknar med upp till fyra miljoner kronor i nya P-intäkter från sin egen personal.

* Fler landstingsanställda ska förmås göra ett "grönt vägval". Räkna med jobbpendling på buss som tar längre tid än med bil.

* I Mora ska det ske en "arbetstidsöversyn" för sjuksköterskorna. Är det någon som tror att de ska få bättre arbetstider?

* Antalet tjänster sänks med 600.

DT:s ledarredaktion stöder ambitionen att se över kostnadsdrivande specialarrangemang för personalen. Det är också alldeles självklart att produktiviteten i landstinget måste öka - Dalarna har den märkliga kombinationen långa köer och fler vårdplatser än jämförbara län.

Det är i den raka löneersättningen, i de vardagliga arbetsvillkoren och i arbetsmiljön Landstinget Dalarnas erbjudande till personalen måste vara så bra att rekrytering blir möjlig och att Dalarnas vårdpersonal trivs och blir kvar på jobbet.

Landstingsledningen har anledning att fråga sig varför just Dalarna har högst kostnad i Sverige per invånare för hyrläkare i primärvården.

Varför väljer Sveriges allmänläkare i högst utsträckning bort att ta fasta anställningar på just Dalarnas vårdcentraler? Kan det ha med ledningen och villkoren att göra? Hur är Landstinget Dalarna som arbetsgivare för den fast anställda personalen?

Att under en fyraårsperiod pensionera var 50:e landstingsanställd utan att återbesätta detta tjänsteutrymme, synes vara en mycket försiktig besparingsplan. Landstinget är en jättekoncern med 8500 anställda och en omsättning på cirka åtta Mdr.

Går det att tänka sig en mer väldokumenterad brist på genomförandekompetens än den vår landstingsledning har? Den har exempelvis lovat införa månatliga kontroller av ekonomin - i 15 år!

Så visst finns det politiska skäl att föra fram kritik mot oansvarigt agerande. Den kritiken ska med kraft riktas mot länets socialdemokrati och särskilt till landstingsrådet Ingalill Persson.