Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

RUNNBERG: Här står 175 Mkr av skattebetalarnas pengar och rostar bort oanvända

Annons

När det nu i dagarna gått ett år sedan evenemanget, följden av att Falun hade olyckan att tilldelas skid-VM, kan det vara dags att fundera kring den politiska grogrund som må ha funnits på plats för att ett sådant politiskt haveri skulle vara möjligt.

Frågan om Falun skulle ansöka hos Internationella skidförbundet om att få arrangera skid-VM 2013 var knappast uppe till debatt i valrörelsen 2006.

Falualliansen vann valet och sedan vet vi hur det gick. Falun sökte och valdes bort som VM-ort 2013 men relanserade sin kandidatur och säkrade skid-VM 2015 efter att ha lovat få fart på svensk backhoppning som idrott (jo, det är sant!).

Det fanns ingen politisk oenighet om VM-vidlyftigheterna i Falualliansen då - de kritiska röster som Falupartiet, KD och L (då FP) sedermera kom att resa hördes först när allt var för sent.

När majoriteten sedan gick över till den rödgröna sidan höll MP tyst utåt med sin kritik, medan V konsekvent hållit fast vid sin VM-kritiska linje. En politisk överenskommelse om att VM absolut inte skulle dra mer investeringar än 80 Mkr kom sedan att spräckas med sisådär 200 procent.

Falun sökte VM utan att räkna på vad det skulle ge kommunen och det var ju direkt politiskt oansvarigt gjort, men, och det må ju betraktas som ännu konstigare, även utan att räkna på vad jippot skulle kosta skattebetalarna - toppolitikerna tyckte på allvar att en ansökan in blanco var god kommunalpolitik!

Hur kunde Falun försätta sig i en situation där skattebetalarna skulle bygga hoppbackar för 175 Mkr för vad som mer och mer ser ut som en veckas användning?

Jag har funderat mycket på det där och tror att man kan hitta mycket av sanningen i några punkter.

1. Själva grunden är naturligtvis ett greiderskt förhållningssätt till kommunal ekonomi (Göran Greider (S) var naturligtvis för evenemanget - det var ju så bra för "den kollektiva sammanhållningen").

Handfasta uträkningar och klara politiska besked till väljarna om vad det kommer att kosta behövs inte eftersom offentliga "satsningar" per definition är något önskvärt och framtidsinriktat.

2. Politiker som "investerar" utan att räkna är djärva på ett positivt sätt. Sådana kommunpolitiker visar handlingskraft.

Den som försöker ta reda på vad forskningen säger om vad stora, enstaka sportevenemang brukar leda till för arrangörsorterna tänker för försiktigt - den här gången och här i Falun kommer det säkert att gå mycket bättre än vad de där forskarna har kommit fram till.

Man får inte vara negativ, utan bör se möjligheterna i stället!

3. Vad medborgarna i en kommun egentligen efterfrågar är att det ska hända någonting roligt. Backhoppning och femmilar med tävlande från många olika länder är något roligt.

Man kan heja på läktarna och vifta med flaggor och det är ju mycket trevligt. Det är VM-fest och/eller folkfest under sådana dagar. Kungen är där. Det är värt väldigt mycket skattepengar.

Sporthändelser som kan bli ett minne för livet är egentligen ovärderliga och det är skattebetalarnas uppgift att se till att sådana ögonblick äger rum.

I valet mellan sportögonblicken och kommunala kärnuppgifter bör man därför välja sportögonblicken - då blir det i själva verket mer pengar till förskolor och äldreomsorg.

Att Thomas Magnusson vann tremilen i Falun i skid-VM 1974 kan nämligen mycket väl ha lett till inflyttning av nya kommuninvånare åren efteråt. En likadan flyttvåg till Falu kommun inträffade antagligen också efter att Torgny Mogren vann femmilen 1993. Medaljer är viktiga för kommunekonomin.

Heja Sverige, friskt humör!

I ljuset av att stora, enstaka sportevenemang i kommunala sportanläggningar är något positivt i sig, bör också de som kritiserar miljonrullningen beskrivas som sådana vars grundläggande agenda ska ifrågasättas.

Jag minns ju hur kommunalråden (S och C) i ett brev till ledarsidan förklarade att:

Vi tror på satsningen som en del i ett långsiktigt arbete för att göra Falun mer attraktivt, för oss som bor här och för besökare. Vårt mål är att Falun ska vara, i ännu hög grad än idag, en plats med gott rykte, med liv och rörelse – en plats där människor vill vara, ett ställe i Sverige där det händer spännande saker. (...) Vad som står på Jens Runnbergs agenda är inte lika enkelt att förstå.

Liv och rörelse! En plats där människor vill vara! Där det händer spännande saker! Där en stor skidtävling äger rum var 20:e år! Väldigt attraktivt!

Och det är ju inte lika enkelt att förstå hållningen att en kommun ska hålla hårt i skattepengar och ägna sig åt sin kärnverksamhet? Det är tvärt om klart svårare att förstå.

Så därför får jag nog skriva litet mer om det i morgondagens tidning.