Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Runnberg har fel om hasardspelskursen"

Annons

Han verkar mena att den är populistisk (marknadsanpassad in absurdum) och oetisk (spelandet som företeelse skapar mänskligt lidande).

Det är svårt att uppfatta krönikan på annat sätt än att kursen inte borde erbjudas de studenter som sökt den.

Annat var det med Jens Runnbergs egna studier då man studerade viktiga saker som exempelvis Dillards Västerlandets och Förenta staternas ekonomiska historia. Nonsens anser vi!

KULTURDEBATT

EU strävar mot en integrerad högre utbildning under benämningen Bolognaprocessen och ett kriterium för vad som är en bra kurs kan hämtas från Bolognadokumenten, såsom exempelvis: Studenten ska kunna utveckla strategiska responser på väldefinierade konkreta problem.

Ska jag välja fast eller rörligt elavtal? Ska jag välja att pensionsspara i en aktiefond med låg förvaltningsavgift eller i en med hög, historisk avkastning?

Ska jag vänta till sista stund med att köpa tågbiljett hos SJ? Ska jag köpa en andel i ett vindkraftverk? Ska jag välja helförsäkring på min bil? Om jag vill spela roulette, ska jag då spela i Malmö eller i Köpenhamn?

Alla utom den sista frågan har många personer goda skäl att ställa sig och kursen Hasardspel och sannolikhetslära ger verktyget för att analysera dessa frågor.

Dillards bok är en rik källa att ösa historiska påståenden ur för den som skriver tidningskrönikor, men helt oanvändbar för konkreta problem.

Vän av ordning kan förstås ställa sig frågan: Om nu hasardspelskursen handlar om verktyg för att analysera frågor av ovan givna slag, varför har den då detta namn?

Marknadsföring är en förklaring, men viktigare är hasardspelens roll i sannolikhetslärans framväxt.

Sedan 1600-talet har hasardspel använts som ett pedagogiskt instrument för undervisning i sannolikhetslära och det var spelen i sig som var drivkraft för den forskning som resulterade dagens kunskap om sannolikhet och slumpens lagar.

Vi, liksom Jens Runnberg, ogillar statens spelverksamhet och vi anser att en provocerande liten del av Svenska spels intäkter går till att motverka spelmissbruk.

Kunskap om sannolikhetslära leder till insikten om att spel (till vilket vi bland annat räknar aktiemarknaden) har väldigt lite med skicklighet att göra, mest med tur.

Vi erbjuder kursen för att fler ska få denna kunskap i förhoppning att det bidrar till att minska spelmissbruket och, därtill, att banker, fondbolag, elbolag och försäkringsbolag ska få det svårare att lura på medborgare dyra och dåliga produkter!

Kenneth Carling, ämnesföreträdare i statistik

Ola Nääs, bitr. ämnesföreträdare i statistik

Mikael Elenius, kursansvarig

SVAR DIREKT: Statistik kan vara mycket konkret och användbart. Mina 20 poäng i ämnet har jag haft stor glädje av som journalist. Jag hade aldrig medverkat till att publicera det SR Ekot gick ut med i måndags. Att sju av tio riksdagsledamöter vill stoppa gasledningen i Östersjön. Fyra av tio ledamöter svarade nämligen aldrig i undersökningen som låg till grund för "nyheten".

Att statistikkursen Hasardspel och sannolikhetslära heter som den gör förklarar de ansvariga här med a) statistikämnets rötter i forskningen kring hasardspel från 1600-talet och framåt och b) att det är ett marknadsföringsgrepp.

Men skulle kursen i själva verket förse högskolestudenterna med allmänna konsumentverktyg för att bli mer upplysta elbolagskunder, tågresenärer och pensionssparare tycker jag att de ska anmäla högskolan för vilseledande marknadsföring.

Svaret andas inte så litet efterkonstruktion. På högskolans egen hemsida står det ju att studenterna efter kursen bland annat ska kunna "räkna ut förväntad vinst och statistisk osäkerhet för olika typer av spel".

Där kursinnehållet beskrivs mera i detalj står det att de ska få läsa "sannolikhetsteori och kombinatorik med tillämpning på olika typer av hasardspel. Förväntat värde, varians. Händelseträd och sannolikhetsmodeller. Odds, samt hur man räknar med odds" samt "genomgång av vanliga och mindre vanliga hasardspel".

Om elbolagsval står det emellertid inte ett ord. Självklart kommer studenter att söka kursen i förhoppningen att bli bättre spelare. Det är i linje med vad signatärerna själva sagt i en intervju tidigare denna månad:

"Här får man lära sig beräkna sina chanser på ett sätt man inte kunnat tidigare". (Mikael Elenius)

Kursen är marknadsanpassning in absurdum. Det har inte heller signatärerna hymlat med:

"Syftet med kursen är att locka studenter genom att ta upp ett populärt ämne". (Ola Nääs)

Jag ser ingen anledning att backa från krönikans kritik i måndags.

Och det är ju inte från en professor på högskolan man förväntar sig lätt bildningsraljanta åsikter som "Dillards bok är en rik källa att ösa historiska påståenden ur för den som skriver tidningskrönikor, men helt oanvändbar för konkreta problem" om det som på sin tid var ett standardverk i ekonomisk historia.

Kunskap är en lätt börda att bära. Kanske borde professor Carling läsa boken?

Jens Runnberg

Kulturredaktör