Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

RUNNBERG: En rivning av DD-huset för nya Coop kan syresätta Falu centrum

När jag fick mitt första DT-jobb och lämnade universitetet kontaktade jag några hyresvärdar i Borlänge för att höra vad de hade att erbjuda.

Kommunala Tunabyggen skickade ett prospekt där de lyfte fram att de hade lägenheter på gångavstånd från Kupolen.

Det lät ju väldigt avskräckande.

Bo så nära den hemska Kupolen?

Nu låg ju inte Hagalunds vattentorn så nära Kupolen ändå, visade det sig, och jag bodde några bra år i tornet, när jag kunde handla i stadsdelens egen matvaruaffär, och strunta i Kupolen.

Den lilla affären finns kvar, säger mig mina informanter, men utvecklingen för Borlänge centrum har, som vi alla vet, varit skakig.

När jag några år bodde på Sveatorget gick jag över kullerstenarna till Hemköp.

Nu saknar centrum en matvaruaffär.

Borlänge valde väg med Kupolen – och staden har därefter konsekvent bejakat stora externa handelscentra, dit kundunderlaget behöver bil eller buss för att ta sig.

Det har lett till att Borlänge dominerar länets handelsströmmar, med ett skyhögt handelsindex.

Möjligen har handelsframgångarna för Borlänge haft ett pris.

I trivsel.

I stadskaraktären.

Fenomenet att många föredrar att bo i Falun framför Borlänge är välkänt; det är Faluns kulturutbud och kulturhistoria, småskalighet, boendemiljöer och levande centrum som lockar.

Falun har därför en betydande utpendling – fler bor i Falun än vad som motsvaras av arbetstillfällena.

Det är bra för skatteunderlaget. En kommun som värnar attraktiva boendemiljöer agerar därmed strategiskt klokt.

Alla kommuner har anledning att fundera över effekterna av externa köpcentra.

Leksand har haft en infekterad strid om detta. ICA Mårtas vill etablera sig vid riksvägen för att förmå fler av de leksingar som ändå inte handlar där (Noret har svagt handelsindex) att välja ett köpcenter i Leksand istället för ett utomsocknes.

Fullmäktige sade ja till dagligvaruhandel på platsen, men planärendet är inte helt avgjort än.

Falupolitikerna såg väl också hur handeln flyttade från kommunen, får man anta, och gick för åratal sedan med på att öppna för ett stort handelscentrum på gamla regementsområdet.

Där finns stora kedjor för sällanköpsvaror, i direkt konkurrens med centrumbutikerna.

Mycket talar för att problemen för Falu centrum, som dock är en viskning i jämförelse med exempelvis Smedjebacken eller Hedemoras, började då.

Inför den infekterade fråga som ska avgöras ikväll – ja eller nej till Coops önskemål om att få sälja dagligvaror på tomten där det förskräckliga DD-huset idag ligger – försöker många göra Coops planer till en fråga om centrums överlevnad.

Men är det en rimlig analys av läget?

Nej, menar handelsanalytikern Per Andersson på HUI Research (tidigare Handelns utredningsinstitut), som djupstuderat Faluns handelsströmmar och lade fram rapporten Konsekvensanalys – etablering av dagligvaruhandel i Falun för 1,5 år sedan.

Det var Coop som beställde studien, men Andersson inskärper att utfallet inte kan påverkas och att frågeställningen i sig inte var styrande.

De flesta kunder handlar i flera butikskoncept – veckohandling på stormarknad, kompletteringsköp på den nära butiken och prisvärda varor på utpräglade lågprisbutiker.

En nyetablering innebär ny konkurrens för den aktuella butikstypen – i fallet med Coop vid gruvan upptagningsområdets storbutiker och stormarknader.

En handel som idag äger rum långt från centrum, där ICA Maxi och City Gross vid utredningstillfället hade 53 respektive 19 procent (totalt 72 procent!) av dagligvaruhandeln, utmanas alltså av en aktör med väsentligt mer centrumnära läge. Coop har inga ambitioner att sälja sällanköpsvaror.

Falun läcker köpkraft när det gäller dagligvaror sett till den totala omsättningen jämfört med köpkraften; en klar tillväxtpotential finns.

Befolkningen kommer att öka och köpkraften kommer att öka ännu mer än befolkningstillväxten, vilket gör att övriga dagligvaruaffärer har goda chanser att kunna hantera en ny konkurrent.

Andersson bedömer det som att Coops etablering vid gruvan skulle innebära en förstärkning för Falu centrum, under förutsättning att centrum får politikernas förståelse för behovet av allmän tillgänglighet för kunderna, samt att det blir smidigt med gång-, cykel, bil- och busstrafik från centrum till Coop, längs Stigaregatan.

Jag delar den bedömningen.

Att befintliga handlare utanför centrum påstår att det råder "överetablering", samt att DD-krönikörer framhåller hur värdefullt det vore med en specifikt socialdemokratisk matvaruaffär, förtjänar inget annat än att man himlar med ögonen.

Moderaternas motförslag, att anvisa Coop en tomt närmare Pilborondellen, vore logiskt sett klart sämre för det centrum som M säger sig värna!

Men att det finns fog för positiva antaganden för centrumhandeln, givet att centrumhandlarnas allmänna krav möts i samband med Coops etablering, räcker faktiskt inte i detta mycket speciella fall.

Problemet i frågan om hur det ska se ut på den där tomten är nuläget och processens utformning. 1971 hotade DD flytta från Falun till Borlänge om man inte fick bygga sitt plåtchabrak där.

Kommunledningen vek ned sig. Reglerna för att skydda kulturvärden skärptes 1976 och slagg sågs länge som en industriråvara (mer metall kunde utvinnas) och som fyllnadsmassor.

Utblottade DD började de sista åren med SAP Dalarna som ägare att undersöka möjligheterna att tjäna pengar på fastigheten.

Detaljplanen medger redan nu så kallad småhandel på platsen och det hade varit fullt möjligt för DD att hyra ut lokalerna till loppisar.

Bolaget som DD anlitade för sin fastighetsutveckling kontaktade Coop och kontakten fortsatte också sedan Mittmedia köpt DD. Nu har Coop köpt fastigheten.

Och Coop är berett att gå mycket, mycket långt för att få driva en matvaruaffär där.

Förutom att Coop redan köpt fastigheten, stått för plankostnader, gjort historiska utgrävningar, köpt en handelsutredning och köpt en kulturmiljöanalys, så har Coop också tillmötesgått kraven från "Gestaltningsgruppen" där kommunen, Coop, stiftelsen Stora Kopparberget och länsstyrelsen varit representerade.

Byggnaden har ritats om flera gånger, för att passa mitt i en kulturhistoriskt värdefull miljö klassad som riksintresse och världsarv.

Detaljer byggs för att rosta vackert, takfall och takutsprång har ändrats, fönster bryter av på fasaderna, belysning och reklamskyltar har minskats, parkeringarna har blivit färre, löften om röjning av sly har ställts ut, slagg ska inrama affären på olika sätt och omsorg om historiska så kallade siktlinjer ska visas.

Om Coop får ja av fullmäktige i dag blir det väsentligt bättre ur ett kulturhistoriskt perspektiv än hur det ser ut där nu.

Coops etablering innebär en chans att rätta till DD:s kulturhistoriska övergrepp mot fastigheten.

Men räcker det?

Riksantikvarieämbetets utgrävningar visade 24 olika industrihistoriska anläggningar på tomten - några medltida, de flesta från 16-1800-talen. Precis intill ligger Faluns största slaggvarp, 335 gånger 290 meter (!), märkligt anonym både i Gruvans verksamhet och knappast tillgängliggjord av kommunen.

I den bästa av världar hade kommunen eller Stiftelsen Stora Kopparberget haft nog med resurser för att köpa fastigheten, men alla möjliga förslag som förekommit i debatten - en skola! bostäder! ett hotell! - har karaktären av önsketänkande.

Fullmäktige ska ta ställning till Coops begäran och väga det mot nuläget.

Punkt slut.

Mina källor säger mig att Coop mötts av så många kulturmiljökrav att affären inte kommer att löna sig att uppföra.

Bygglovsärendet har ju inte ens börjat än.

Om Coop drar sig ur vore det önskvärt med ett rejält omtag för hur denna centrala fastighet för Falun och världsarvet kunde komma bättre till sin rätt.

Vad kan det kosta att riva DD-huset?

Vad kostar det att få bort slyn?

Vad kan kommunen göra för att tillgängliggöra slaggvarpen?