Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

RUNNBERG: Att följa hennes usla råd borde ge chefer sparken

Varför markerar inte S i Dalarna mot att den egna fackföreningen förordar övertrasserade budgetar för skattefinansierad verksamhet?

Är du toppolitiker eller chef i en skattefinansierad verksamhet i Dalarna? Läste du Kommunals öppna brev till dig i början av sommaren? Visst var det tokigt skrivet?

Du har säkert sett nyheterna om hur det ofta stått till. Särskilt när S sitter på landstings- och eller kommunstyrelsestolarna (och det gör de ju jämt i landstinget och på alltför många håll i kommunerna) så missköts den offentliga ekonomin.

Underskott sätts i system och inte ens skattehöjningar räddar saken.

När S gick till landstingsval senast, med löftet om "fortsatt ordning och reda i ekonomin" utfärdades det löftet av en politiker, landstingsrådet Ingalill Persson (S), som aldrig höll en landstingsbudget under sina år som högst ansvarig och efter en period på 19 år där budgetunderskotten varit i snitt 115 Mkr om året.

Vi såg det i Malung-Sälen som hade Sveriges näst största kommununderskott per invånare, trots skattehöjningar.

Vi har sett det i Borlänge, där kommunalrådet Jan Bohman (S) aldrig hållit en driftsbudget som kommunstyrelsens ordförande.

I skriften Vägen till ett välvårdat Dalarna - Dialogmaterial för möte med verksamhetschefer skrev landstingets hårt prövade ekonomer inför sparpaketet som antogs i juni 2015:

"Med ändliga resurser så krävs det att beslutsfattare prioriterar mellan behov samt också hur väl behoven ska uppfyllas. Vad är exempelvis en acceptabel väntetid för en patient utan akuta behov som uppsöker en akutmottagning?

Vad är en acceptabel restid för att kunna komma i kontakt med primärvården? Hur stor ska synnedsättningen vara innan en operation är nödvändig? Hur dyrt får ett läkemedel som förlänger livet med sex månader vara?"

Det är inga enkla överväganden Dalarnas förtroendevalda måste göra. Men någon måste prioritera. Annars väntar ett moras.

För det går inte i längden att hålla i gång en verksamhet med lån och skulduppbyggnad i ackumulerade underskott (även om landstinget i en grekisk manöver i början på mandatperioden helt enkelt strök sina underskott ur balansräkningen). Det är som att kissa i byxan när man fryser på vintern - ingen hållbar strategi i längden.

Till slut måste kostnaderna läggas på en nivå med motsvarande intäkter. Sparpaketen blir ofta smärtsamma och personalminskningar måste tas till. Fackens medlemmar blir av med jobbet. De som går i pension ersätts inte. Och hade man hållit budget i stället, så skulle ofta sparpaketen kunnat ha undvikits.

Dalarna har för ofta upplevt att den demokratiska process vi har för resursfördelning ignorerats. Vägen från äskanden av verksamheterna, antagna budgetramar (ofta klara under försommaren) och antagen årsbudget (ofta klubbad i november-december) är ju inget värd om man struntar i budgeten sedan.

Tjänstemännen räknar, partierna fördelar resurserna i enlighet med sina politiska ideal och väger in vilka behov man vill ska uppfyllas.

Majoriteten antar budgeten efter att i offentligheten politiskt försvarat just den driftsbudget som sedan övertrasseras. Det fanns ju mer pengar i alla fall? Eller gjorde det egentligen det?

Gentemot väljarna är förstås hållningen ett hyckleri. Någon måste ju betala i form av att delar av framtidens skatteinbetalningar går till dagens underskott och/eller genom sänkta ambitioner för den framtida välfärden. Det drabbar framtidens skattebetalare och därmed till slut våra barn.

I början av sommaren fick vi klart för oss att det är precis en sådan underskottskultur som Kommunal (S) vill se mer av. Det var skakande läsning.

Tror du länets alla nyhetsredaktioner ställde frågor till Kommunal om rekommendationen att bortse från budgeten i offentlig sektor? Ingalunda.

Avdelningsordföranden för Kommunal Bergslagen (S), Malin Ragnegård, uppmanade i en debattartikel i DD (170522) arbetsgivarna att "bemanna enligt behov i stället för budget". Som om budgeten inte utformats just efter en politisk bedömning av vilka behov som ska tillgodoses?

Hållningen är inte alldeles ovanlig. Vi vet ju att den i decennier fanns i landstingsledningen. Det är tråkigt och besvärligt att bara använda pengarna som faktiskt finns i plånboken. Man blir impopulär.

I sociala medier ser man ofta uppskattning för chefer som struntar i budget - i våras såg jag det hos en KD-politiker i Borlänge som klagade på kommunala chefer som bara tänkte på budgeten.

Ja, vad skulle de annars göra? Överpröva politiska beslut efter eget gottfinnande?

Jag förutsätter att chefer som medvetet följer Kommunals råd får sparken.