Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Riksdag utan muskler

Annons

I morgon inleds landsbygdsriksdagen. Den här gången står Ronneby i Blekinge för värdskapet. Arrangör är som vanligt organisationen Hela Sverige ska leva. Trots att årets riksdag är den tolfte i ordningen är landsbygdens framtid lika osäker i dag som den var 1989 när organisationen bildades. Det ska inte förnekas att de nära 5 000 utvecklings- och intressegrupper och 24 länsbygderåd som vårdas under organisationens paraply, har varit konstruktiva i uppdraget att komma på både smarta och fantasifulla projekt. Staten och EU:s landsbygdsprogram har välvilligt stått för finansiering.

Men kring den viktigaste och övergripande frågan, den om vilka långsiktiga effekter som pengarna bidragit till för landsbygdens utveckling, är det få som har några konkreta svar på. Det finns givetvis exempel som visar att pengarna från regeringen och EU har gjort nytta när det gäller en bedömning av symtomen. Men grundsjukdomen kräver allt fler offer, pengarna till trots. Landsbygden ser olika ut men ordinationen från samhället har länge varit för likriktad. Därför ser vi nu att också byar som för några få år sedan var relativt välmående dras med i en negativ spiral. Riksdagen har saknat muskler.

Invånarantalen sjunker och medelåldern stiger. Livsnödvändig service som butiker, nära sjukvård, skolor, bibliotek och ungdomsgårdar avvecklas eller i bästa fall flyttas någon mil bort, med följd att bristen på kommunikationer ändå blir ett avgörande för hinder för de yngsta och äldsta invånarna. Tio av Dalarnas 15 kommuner drabbades av minussiffror under förra året. Utbildning och jobb är de ungas främsta skäl till att flytta från Dalarna för att söka sig en framtid i storstadsregionerna. Länge har länets regionala politiker närt en förhoppning om att flyttlassen ska vända.

Men storstäderna erbjuder också en boendemiljö som liknar den tätortsnära i Dalarna. Dessutom ett omfattande service- och fritidsutbud som ofta överträffar Dalarnas. Skälen för en ung familj med rötter i Dalarna att återvända till hemlänet är därför ingen självklarhet. När det sker är det sällan det blir till uppväxtbyn. Tillvaron i storstadsregionen påverkar människor. Med fortsatt krav på ett brett utbud för hela familjen hamnar de utpräglade landsbygdskommunerna i strykklass.

Landsbygdsriksdagen behövs som en plattform för landsbygdsfrågor. Men dess betydelse ska inte överdrivas.