Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Reportern Agnes om mötet med leksingarna och sin vilsna biltur på Granberget: ”I dag vet jag var fäboden ligger!”

 
Möt oss på Falu Kuriren
Visa alla artiklar

Hon trotsade blygheten och valde journalistyrket. I dag trivs Falu Kurirens nya Leksandsreporter Agnes Fäldt som allra bäst i mötet med människorna i Dalarna. Hon avslöjar också att det börjar ordna sig med omvärldskollen i ”nya” kommunen, efter en och annan felkörning genom byarna.

I mitten av augusti var det första dagen på jobbet för Falu Kurirens reporter i Leksand, Agnes Fäldt, 29.

Hon stortrivs på Norsgatan 32, där Handelsbanken huserade en gång i tiden. Här finns som kuriosa fortfarande ett, om än igenbommat, litet kassaskåp. På Leksandsredaktionen har även kollegan och Rättviksreportern Knis Karin Björklöf sin arbetsplats.

Efter tre månader på plats har Agnes blivit lite bekant med leksingar och läsare på orten.

– I veckan var det en man som hejade på Noret! Det kändes stort på något sätt.

Dagligen gör sig också en hel del kommuninvånare ett ärende till sin lokala nyhetsredaktion.

– Det är jätteuppskattat. De kommer in om allt – tips, prenumerationsärenden eller om någon inte fått sin tidning. Några vill bara prata lite.

Det absolut bästa är att få prata med människor och höra deras historier

I rådande pandemiläge kommer dock Agnes och kollegorna ut på gatan, en lapp informerar om det på redaktionsdörren.

Agnes Fäldt började sin bana på FK och DT för nio år sedan när hon som 20-åring fick sommarjobb på centralredaktionen i Falun. Hon sökte sig till yrket driven av nyfikenhet och lusten att skriva. Valet var dock inte självklart och förvånade familj och vänner och skälet till det var en stor blyghet i sociala sammanhang.

– Jag är kanske fortfarande en smula blyg men det går inte alls att jämföra med hur det var då.

Roligast på jobbet som reporter har Agnes i dag när hon träffar människor.

– Det absolut bästa är att få prata med människor och höra deras historier.

Hon minns till exempel mötet med 76-åriga Berit i Siljansnäs som stickar till hemlösa och sa: ”Det känns fantastiskt att kunna ge till alla de här människorna som går och fryser – precis som min morfar gjorde”.

Det är roligt att lyfta fram det engagemang som finns och det folk gör

– Det är roligt att lyfta fram det engagemang som finns och det folk gör.

Agnes Fäldt har under sina år på tidning förutom på FK även gjort ett varv på BT, på ”Södran”, på NLT i Ludvika och på gratistidning. Hon har ”redaktörat” och skrivit snabba nyhetsuppdateringar för dt.se, rapporterat live ute på fält i Dalarna – och som redigerare planerat artiklar och bilder till papperstidningen.

– Jag tycker att det varit roligt och bra att få en förståelse för de olika leden, från skrivande till paketering.

– Nu i Leksand är det jag själv som ska ”göra jobbet” och hålla koll på allting som händer här.

Leksand växer för mig varje dag och jag börjar även få koll på byarna

Hon säger att det i Leksand finns många kommunangelägna frågor där det också finns starka och skilda åsikter.

– Det har varit en utmaning att sätta sig in i dem och förstå vad alla parter tycker och vill. Men nu tycker jag att jag fått ganska bra kläm på det.

– Leksand växer för mig varje dag och jag börjar även få koll på byarna.

I början har hon dock både gått och åkt fel några gånger.

– En gång skulle jag upp på en fäbod där det var en prisutdelning med landshövdingen.

Efter att både ha kollat med kollega och knappat in färdvägen i gps:en kände hon sig rustad. Hon hamnade längst upp på Granberget.

– Högst däruppe fanns det en utsiktsplats där det stod ett trevligt par som jag hoppade på och bad om hjälp.

De hänvisade reportern ned mot skidanläggningen vid bergets fot, för att hitta fäboden.

– Men där var den absolut inte heller...

Efter mer än en timmes snurrande i bilen var det bara att tänka om och söka pristagaren i fråga på telefon.

– Han var tack och lov väldigt förstående. Och i dag vet jag var fäboden ligger!