Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

REPLIK: Förlåt mig Arbetsförmedlingen - förr var jag också en av dem som snackade skit om dig

Annons

Onsdag i september. Knappt halva arbetsveckan har gått när jag resumerar vad som jag hittills har passerat i yrkesrollen. Jag har suttit i över åtta timmars utredande samtal med människor som alla befinner sig i kris och efterfrågar stöd. Gjort besök hos ungdomar på anstalt som ska utslussas från fängelse och planera för livet på utsidan.

LÄS MER: DEBATT: Sänk arbetslösheten genom att utöka RUT, sänka skatterna - och lägga ner Arbetsförmedlingen

Jag har haft ett trettiotal telefonsamtal med vård, arbetsgivare, specialister och andra aktörer. Jag har länkat ett otal personer mot jobb på Platsbanken och övriga uppdrag. I förtroliga samtal med psykolog, arbetsterapeut och socialkonsulenter har jag rådgjort om vägen framåt för personer med funktionsnedsättning - med mycket, mycket mer.

I vår sektionsgrupp har vi kritiskt granskat var vi kan spara minuter för att få mer utrymme till våra kunder. Mina kollegor är en rik kompetensbank. Fast vi har ont i magen många av oss då vi inte hinner allt vi är ålagda, så möts vi energiskt i det förenade målet; att göra skillnad för människor.

Efter halva arbetsveckan sitter jag sedan och läser i en debattartikeln i DT att Arbetsförmedlingen borde läggas ned. Den här gången är det Carola Lemne och Teresa Bergkvist från Svenskt näringsliv som med en rågad portion självsäkerhet yttrar sig.

Och då tänker jag så här: Förlåt mig Arbetsförmedlingen - för förut var jag också en av dem .

En av dem som satt vid middagar och skrattade obehindrat åt Arbetsförmedlingens okunskap och onytta i samhället. Som satt inne med obestridda lösningar baserade på egen självgodhet för att ”jag klarat mig själv”. Som sa att jag då aldrig fått jobb av Arbetsförmedlingen eller varit beroende av a-kassa - som om det vore något fult. Bara där hade jag, om jag gjort samma sak i dag, marginaliserat 358 000 människor.

I min ungdom övergick åttiotalet i ett kargare nittiotal och studenten var ingen powerwalk in i lönearbete. Jag minns att jag fick trava iväg till den gråtrista Arbetsförmedlingen. Jag bläddrade i platsjournaler, utbildningar och knåpade med mitt CV - tills jag genom en satsning på Arbetsförmedlingen fick gå komvuxutbildning till kock, utan studielån.

Jag blev senare ung mamma, därefter jobbade jag parallellt på restaurang och inom social omsorg. Så småningom blev jag kökschef, senare startade jag egen restaurang, en egen butik, ett bageri och drev dessa under flera år. Som arbetsgivare för cirka femton personer hade jag då kontakt med Arbetsförmedlingen och insåg då hur viktigt arbetet var att få ut personer som hamnat långt ifrån arbetsmarknaden.

Parallellt med jobbet i bageriet läste jag personalvetenskap. När jag var färdig och avslutat tiden som företagare sökte jag mig häpnadsväckande nog till Arbetsförmedlingen för att arbeta med rehabilitering. Och här sitter jag nu.

Jag följer i tankarna spåren tillbaka till vad som motiverade mig och inser hur många ringar på vattnet satsningen på nittiotalet gav. Hur mäter man effekterna av den? Inte var jag i jobb efter tre månader så det blev ett klirr i statistiken, ändå genererade den åtskilliga skattepengar.

Det har pratats mycket i media om privatisering, nedläggning och AF:s uselhet att lyckas med uppdraget. Men känner man då till komplexiteten? Vilka reella utmaningar som finns bakom kulisserna? Att mängder av pengar redan pumpats ut till privata aktörer samtidigt som det skett en minskning av interna resurser?

Att på Arbetsförmedlingen, där kompetensen är skyhög för utförandet, har resurser strypts i en utopisk övertro på upphandlingar och privatiserade lösningar?

Internt har det länge funnits en uppgivenhet hos oss över meningslösa aktiviteter som både vi och kunder ska utföra trots låg effekt. Men faktum är - NU händer något. En förnyelseresa genomsyrar Arbetsförmedlingen med Sjöberg i spetsen och ett gemensamt sikte att förenkla, förbättra, inspirera. Det tar tid att vända det hela, men vi rullar inte tummarna, var så säker.

Verkliga likheter finns på Arbetsförmedlingen vad gäller entreprenörsanda, ansvar och kontaktytor som företagare har. Jag vet, då jag suttit på båda stolarna. Och EN sak instämmer jag med Carola Lemne och Teresa Bergkvist i : företagen är jobbskaparna. Där bör satsas.

Varmt välkomna att besöka mig en dag på jobbet. Jag har ett förlåt att jobba ikapp för min egen ignorans och kunskapsbrist en gång i tiden.

Christine Ahl Dahlström, Arbetsförmedlare, arbetslivsinriktad rehabilitering

Läs också: Helander (C) vill skrota Arbetsförmedlingen

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons