Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

REKTORN: Jag är inte imponerad av granskningen av undervisningen i svenska för invandrare

I dagarna publicerar Dagens Nyheter en artikelserie om undervisningen i svenska för invandrare (SFI). Ett intressant val av fokusområde. Bilden som målas upp gör mig dock en aning bekymrad. Att belysa undervisningen i SFI är bra och nödvändigt då allmänheten överlag känner till att för lite om denna, till alldeles nyss egna, skolform (går under 2016 in i Komvux).

Det som gör mig bekymrad är hur skolformen och undervisningen framställs. Som läsare är det lätt att av artiklarna skapa sig bilden av SFI-undervisningen som icke-fungerande; som otidsenlig, fyrkantig och med elever som inte fullföljer sina studier.

Kommuner, studieförbund och utbildningsföretag runt om i Sverige har i åratal arbetat utifrån att SFI vänder sig till vuxna med olika bakgrund och behov. Det innebär att möta eleven där den befinner sig – i livet och i lärandet. Det som i artikelserien läggs fram som politiska förslag för att utveckla SFI är redan reglerat i läroplanen för vuxenutbildningen (SKOLFS 2012:101) där det tydligt framkommer att vuxenutbildningen (och således SFI) skall ha en flexibel struktur, något som kommuner runt om i landet i praktiken erbjudit i många år.

SFI-elever erbjuds studier på dagtid, kvällstid och distans, yrkesinfärgade kurser, kurser skapade utifrån akademisk bakgrund och yrkesutbildningar i kombination med SFI. Utbudet skiljer sig naturligtvis åt beroende av var i landet du bor. Men om något så är studieformen flexibel och individanpassad.

Det skall dock inte stickas under stol med att problem och utmaningar med utbildningen finns och det är bra att dessa lyfts fram i reportagen i DN. Bilden bör dock nyanseras en aning.

Ett av problemen som lyfts fram i DN är svårigheten att rekrytera lärare till, och att behålla lärare inom vuxenutbildningen, då de bland annat är exkluderade från de "attraktivitetsreformer" som regeringen initierat för läraryrket. Detta finns inte mycket att orda om.

Ett annat problem är kvinnor som avbryter sina studier för att ta hand om barnen och då gör långa uppehåll från sina studier. Detta är ett problem, men att generellt diskutera avbrott inom SFI är dock problematiskt då avbrotten (förutom ovan nämnda variant) ofta beror på att den studerande erhållit ett arbete. Det behöver i sig alltså inte vara negativt, vilket inte framkommer i artikeln.

Ett tredje problem är att möta gruppen av kortutbildade och analfabeter, men där genomförs redan idag goda insatser från flera kommuner. Visst behövs det mer av pragmatism och mindre antagonism mellan involverade myndigheter för att snabba på inlärning och i långa loppet integreringen av denna grupp. Ett sådant exempel är SFI BAS som startades upp under 2012 som ett samarbete mellan länsstyrelsen och flera kommuner i Stockholms län. Detta är idag en väl fungerande och specialanpassad utbildning för kortutbildade och analfabeter. Detta tas inte upp av DN.

Dessutom kan ifrågasättas varför DN endast valt att publicera statistisk på elever som läser A-kursen på SFI. Sett till det totala antalet SFI-studerande är denna grupp relativt liten. I Huddinge kommun där jag är verksam utgör denna grupp drygt två procent av de studerande (22 av 905 elever). Detta är inte heller något som framkommer i artikeln. Varför kompletteras inte dessa fakta med jämförande statistik för C eller D-kursen, där antalet studerande är mycket större och genomströmningen högre?

Vi får se vad denna artikelserie har mer att erbjuda. Men hittills är jag inte imponerad då bilden som målas upp saknar nyanser, djup och perspektiv. Så nej, det är inte min bild av svenska för invandrare.

Jonas Vig, Rektor Vux Huddinge

Uppvuxen i Falun

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel