Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rättning i Centerns led

/
  • Dalacenterns ordförande Lena Reyier ställer sig skeptisk till det förslag till idéprogram som bland andra Leksands kommunalråd Ulrika Liljeberg (C) har utarbetat.

Annons

Centerpartiet riskerar att framstå som citatmaskinen Groucho Marx, som en gång ska ha fört ett långt och viktigt resonemang och avslutade:

"Detta är mina principer, och gillar ni inte dem... ja, då har jag andra".

För att förstå att just centerns framtida politik stått i centrum av debatten under en dryg månad måste man backa bandet. Det fanns en tid (under Olof Johansson) när en röst på C var en röst på Göran Persson.

Maud Olofsson åstadkom tre saker:

1. Hon garanterade att C var ett borgerligt parti.

2. Hon drev fram Allians för Sverige.

3. Hon bröt kurvan med minskade väljarsiffror.

Men det var en pyrrhusseger för C. När M för alliansens skull, och för att attrahera tidigare S-väljare, övergav sin systemskiftespolitik blev det trångt på det politiska mittfältet.

C:s idéer sågs som intressepolitik för landsbygden. De var inte universella. C tappade sin representation i Stockholm, där MP i stället ryckte fram mitt i C:s målgrupp.

C:s kräftgång började om. Ofta tydde opinionssiffrorna på att C var på väg ur riksdagen

Flera undersökningar landade i ett skräckord för C: "Otydlighet". Men nu skulle det bli annat. En idéprogramgrupp bestämde sig för att renodla partiets framtida politik i liberal riktning. Det kanske allra märkligaste i detta var försöken att skriva om partihistorien.

Centerpartiet som, kanske mer än något annat parti, varit för staten som yttersta garant för likvärdiga villkor på landsbygden, med krav på statliga stöd för både det ena och det andra, befanns nu alltid ha haft en historia där staten förklarades icke önskvärd!

"Staten ska vara så liten som möjligt", skriver man i idéprogrammet och knyter Thorbjörn Fälldins paroll om decentralisering till en politisk utveckling mot en ganska extrem federalism.

Jag har en gång bevittnat en rättegång i Leksand där en företagare inte hade någon redovisning för 100-tals miljoner. På åklagarens frågor svarade mannen gång på gång: "Så gör vi inte i Leksand. Ett handslag räcker."

Till slut var domaren tvungen att gripa in och förklara: "Men Sveriges rikes lag gäller faktiskt också i Leksand".

I framtiden hade domarens konstaterande kunnat vara omöjligt, om programgruppen fått som den velat. Den såg framför sig en rent regional lagstiftning. Begreppet "É lita kula med bare Dalarna på", hade kunnat få reell innebörd.

Detta ganska bisarra förslag har inte väckt någon större debatt. Det har inte heller planerna på att ansluta sig till V:s skolpolitik gjort. Programgruppen förklarade betyg helt omoderna till och med som intagsverktyg för högre utbildning. Den hade dessvärre också en uttalad värdenihilism i kulturpolitiken.

Medielogiken är i stället sådan att det som nämns mellan kommatecken i en bisats under rubriken "Integritet" har fått alla politiska journalister att gå i spinn. Fri invandring, månggifte och slopad ärvdabalk i lagboken har gett stora rubriker.

Carl Bildt är en av dem som vägrar tala om "nya moderaterna". För egen del har han deklarerat att han minsann är "moderat classic". När programgruppens i C förslag blev offentligt skyndade sig i stort sett en hel generation äldre centerpartister att deklarera att de står för en "klassisk center".

Dessa dominerar också Daladistriktet av C. I går kom det officiella yttrande som avvisar många av de grundläggande idéerna i förslaget till idéprogram.

Dalacentern förordar företeelser som "riktade insatser", "likvärdiga livsvillkor", "solidariskt ansvar" och slår till med att "Livet är ingen individuell gren, utan ett lagspel som vi tillsammans sliter med".

Dalacentern vill ha in flera skrivningar om att staten bör gynna lokal mat- och energiproduktion.

Så mycket för den liberalismen.

Detta är egentligen inte konstigt. Centern har betydligt högre väljarsiffror i Dalarnas kommuner än i riksdagsvalet, på grund av sin pragmatism, "regeringsförmåga" och närhet till det lokala näringslivet.

Konvulsionerna i C är en allvarlig påminnelse för hela borgerligheten att det finns ett eller två fler borgerliga partier än vad det finns borgerliga väljartyper.

Ett socialliberalt och ett socialkonservativt borgerligt parti räcker. Mycket talar för att något parti i alliansen kommer att rasa ur riksdagen, helt enkelt för att det finns för många.

Ett av dessa kan vara C.

Annons