Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Prisas för att han ser sånt ingen annan ser

Garpenbergsonen Hans Blom prisas för sin forskning inom superupplösningsmikroskopi.

Annons

Den 30 oktober får han motta Lennart Nilsson Award på Berwaldhallen i Stockholm ur den legendariske fotografens egen hand.

– Utmärkelsen betyder väldigt mycket då den bekräftar att jag är en bra forskare, bäst i min nisch faktiskt, säger Hans Blom stolt.

Hans Blom är född och uppvuxen i Garpenberg. Redan som liten var han intresserad av naturvetenskap - matte, fysik och kemi.

– Jag ville förstå hur saker och ting hänger ihop och ta reda på vad som finns bakom nästa hörn. Jag har haft turen att ha bra lärare under hela min skolgång som gett mig goda grunder att kunna gå hela vägen.

Han startade sin utbildning i Garpenberg och Hedemora för att läsa vidare i Borlänge, Uppsala, Stockholm, Norge, Tyskland och Japan.

– Jag började skolan 1975 och håller fortfarande på att utbilda mig, säger han och skrattar.

I dag är han 44 år och docent i biologisk fysik vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm - KTH.

Han är också forskningsingenjör vid Karolinska Institutet - KI, och Science for Life Laboratory, ett centra för biovetenskap som drivs av KTH, KI och Stockholms Universitet.

– Min grupp "Advanced Lightmicroscopi" startade 2011 och sysslar med att vidareutveckla superkänsliga mikroskop.

Han fick i uppdrag att bygga upp denna avdelning efter att ha varit gästforskare i tyska Göttingen i två år där han studerade mikroskop baserade på STED-teknik.

– Vi specialiserar oss på just STED, men har apparatur för att använda fler olika tekniker såsom SIM, PALM, STORM.

När han berättar om sin forskning låter det som rappakalja.

– Ja, det är nog lite rappakalja över det hela, skrattar han. Det är inte helt lätt att förklara vad jag håller på med, men kortfattat kan man säga att jag tar fram redskap som andra forskare kan använda för medicinska upptäckter.

Det handlar om superupplösningsmikroskopi - "en högteknisk specialiserad form av fluorescensmikroskopi där märkningsteknik och optik kombineras för att ge bilder med en upplösning på några tiotal nanometer av proteiner och deras samspel i cellen".

– Man ser tio gånger bättre med dem än med vanliga mikroskop. Man kan titta på alla möjliga celler, men vi använder mest djurceller och det som är medicinskt relevant.

Det är pyttesmå objekt som studeras. Om man tar ett vanligt hårstrå och delar det på bredden tusen gånger kan man fortfarande utläsa information från hårstrået förklarar han.

– Man kan faktiskt se ännu mindre delar än så.

Arbetet med dessa superupplösningar har uppmärksammats av branschens olika experter. Bland annat av fotografen Lennart Nilsson som blev världsberömd då hans experiment med olika fototekniker möjliggjorde boken och filmen "Ett barn blir till".

Hans Blom sysslar med nästan samma sak, men i stället för att skicka elektroner genom mikroskopet, skickar han ljus.

För sitt idoga arbete med att bygga upp och utveckla STED-mikroskopen, har Blom nu blivit premierad med Lennart Nilsson Award, världens främsta utmärkelse inom vetenskaplig och medicinsk fotografi, som delats ut varje år sedan starten 1998.

– De letar väl reda på någon snubbe som är kompetent inom branschen, säger Blom och skrattar.

Skämt åsido. Vad betyder utmärkelsen för dig?

– Det är ett enormt erkännande som jag hoppas kan öppna fler dörrar i framtiden i min akademiska karriär som forskare, säger han.

Han understryker ständigt att han inte är ensam om framgångarna - han ingår i team.

– Vi är många som hjälps åt.

Ceremonin äger rum den 30 oktober på Berwaldhallen i Stockholm. Priset som är på 100 000 kronor, delas ut som ett stipendium av Lennart Nilsson själv - numera 90 år gammal och fortfarande aktiv på KI.

– Jag ser honom i matsalen lite då och då.

Vad gör du för pengarna?

– Jag ska förkovra mig inom nya och angränsande tekniker på Harvard University i USA - nanoSIMS och STORM. Det blir en slags komplettering till mina nuvarande kunskaper.

Exakt hur upplägget blir törs han inte säga - några veckor lite då och då.

– Nu när jag har pengarna kan jag åka när det passar. Det känns lite coolt att få åka till Harvard.

Han hoppas också kunna starta ett samarbete och utbyte mellan svenska och amerikanska forskare.

Vad är det som driver dig att fortsätta studera efter så många år?

– Att utveckla tekniken ytterligare, att få se något som ingen sett tidigare.