Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Prisade Lorensbergatjejer är snälla av naturen

Om sanningen ska fram så tycker 15-åringarna Sabina Dahlberg och Amanda Bransell att omtanke om sina medmänniskor inte ska belönas med priser.
I deras fall är vänlighet och öppenhet en så naturlig del av personligheten att de inte ens nuddat vid tanken på att uppmärksammas eller uppmuntras.

Annons

Men så blev det i alla fall. Det fanns andra som tänkte just den tanken. För en vecka sedan blev de uppringda och informerade om att de var utsedda till årets mottagare av integrations- och ungdomspriset ur Annika och Peter Grünlers stiftelse.

Och i onsdags kväll stod de i rampljuset på Avenys scen i Folkets hus och fick priset ur kommunalrådet Maria Strömkvists hand.

Nu är det inte så att tjejerna i efterhand protesterar mot utnämningen.

Och nog blev de överraskade över att man tänkt på just dem i det här sammanhanget.

– Visst är det kul att bli uppskattad, säger Amanda.

– Men det är faktiskt skitjobbigt att behöva hamna i fokus. För oss är det ju ingenting märkvärdigt med att vara snäll, det handlar ju om våra kompisar, tillägger Sabina.

Att välkomna nya ansikten till Lorensbergaskolan, hjälpa dem som ser ut att behöva det och bara ge nykomlingarna känslan att vara sedd, en i gänget, är inget som vare sig Amanda eller Sabina behöver anstränga sig för.

Oavsett hudfärg eller var i världen den eller de nya eleverna kommer ifrån spelar ingen roll. För båda två är det fullt naturligt att gå fram och säga "hej", och så har det varit sedan de var små.

– Dessutom är det så att vi får lika mycket tillbaka, det handlar ju om att ge och ta emot. Svårare är det inte, påpekar duon och skruvar lite besvärat på sig med tanke på att nu hamnar de i tidningen, igen.

Läraren Anni Staack har viss förståelse för obehaget att hamna i händelsernas centrum.

– Men bland lärarna på skolan rådde det ingen tvekan när det gällde att nominera tjejerna, hela arbetslaget var enigt.

– Och man önskar att det vore möjligt kasta ut en näve av deras energier ut i samhället, för då skulle det se annorlunda ut, tillägger hon.

Det framgår också att på skolan jobbas det medvetet med att motverka alla former av mobbning och främlingsfientlighet. När tendensen dyker upp tar man tag i problemet omedelbart försäkrar Anni Staack:

– Vi har det som en grundprincip, och kallar det för Lorensbergaandan.