Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Prinsessan Sofia rörd till tårar på Nolakonserten

"Musik och människor".
Ett unikt projekt – det var prinsessan Sofia inte sen att hålla med om.
– Helt fantastiskt, sa hon och pustade ut efter konserten.

Annons

Musik och människor – skulle nästan lika gärna kunnat heta "Musikmakarna och flyktingar och ensamkommande barn".

För det är det projektet gått ut på; att elever på Musikmakarna i Örnsköldsvik samarbetat med flyktingar och ensamkommande barn.

Eleverna har helt enkelt lyssnat på flyktingarnas och de ensamkommandes berättelser – och gjort dem till sångtexter i nya låtar som speglar svårigheter som de utsatta varit med om.

Läs också: Prinsessan Sofia väntar barn

Det blev närmare halvannan timme med starka framträdanden på scenen i Nolaskolans aula.

Arrangören Ulla Sjöström hälsade välkommen med några korta meningar – och avslutade med "Enjoy".

Och publiken trivdes; från första stolsraden där bland andra prinsessan Sofia Bernadotte hade tagit plats.

– Ett otroligt bra initiativ. Jag måste säga att jag njöt av varje minut, sa Sofia.

Så mycket mer ville och kunde hon inte säga. För längre snack behövs att hovet kopplas in och ger sitt godkännande.

– Tyvärr kan jag inte säga mer. Då krävs att man måste gå igenom det ena och det andra och det fjärde, sa Sofia Bernadotte, som numera besöker Örnsköldsvik ett par gånger om året.

Jonathan Ivarsson sjöng vackert i låten Dag för dag.

"Bakom mig finns allt – men inget kvar".

Många låtar handlade om just det; om hur människor tvingats lämna det lilla det ägde för att fly till nånting de inte visste ett smack om.

Amanda Cygnaeus sjöng:

"Du föddes med mörka ögon, utan själ".

Ja, det var inte konstigt att Sofia Bernadotte med jämna mellanrum tvingades låna näsduk av sin kompis Ulla Sjöström, som arrangerade konserten.

Läs också: Se nya bilden på prinsessan Sofias bebismage

Ulla hade det inte heller så lätt, förresten. När hon skulle sända iväg sina avskedsord och sitt tack var rösten inte med henne längre.

– Jag är så rörd, men det finns hopp. Tack, alla ni som gjort det här möjligt, det finns hopp för Sverige, Örnsköldsvik och för världen. Låt oss fortsätta dela kärlek med varandra.