Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

PRESSFRIHETENS DAG: Tacka 1700-talsprästen för att du kan granska Gagnef

I dag firas pressfrihetens dag. Och i år är det 250 år sedan Sverige fick sin första tryckfrihetsförordning. MittMedias Lars Ströman reste till Finland för att spana efter den uppkäftige prästen som lyckades driva igenom världens mest radikala tryckfrihetsförordning.

Jag är i byn Nedervetil i finska Österbotten. Det är en kall vårdag. Ibland är det uppehåll. Ibland snöar det, men snöflingorna omvandlas omedelbart till blask när de träffar marken.

Jag går in i kyrkan och kliver upp i predikstolen för att komma nära ett porträtt som hänger på väggen. Porträttet av prästen Anders Chydenius, som tjänstgjorde här i Nedervetil i 17 år.

Han var en viktig person i byn. Han representerade den finska staten. Men han var ändå ”bara” kaplan (eller komminister som vi skulle säga i Sverige). Han var en ovanligt uppkäftig präst. På nätterna satt han och skrev stridsskrifter som skulle bli glödheta i den tidens Sverige. Kaplanen från den lilla byn Nedervetil skulle driva igenom lagstiftning som du och jag fortfarande har glädje av.

Du har en lagstadgad rätt att gå till statsministerns kansli och kolla vilken post som har kommit in i dag. Du har rätt att gå till Gagnef kommun och fråga efter den senaste månadens reseräkningar från kommunalrådet. Du har rätt att gå till Orsa kommun och kolla vilka e-postbrev som kommunchefen har skickat iväg.

Du har också rätt att ge ut en egen tidning (eller nättidning) om du har surnat till över hur DT sköter bevakningen av din hemkommun. Om du registrerar dig som ansvarig utgivare så träder de principer i kraft som Anders Chydenius formulerade. Staten får ställa dig till svars i efterhand, om du gör dig skyldig till förtal eller annat. Förhandscensur är förbjuden.

Jag guidas runt i Nedervetil och i Karleby i Österbotten av historikern Pertti Hyttinen, vid Chydenius universitetscenter i Karleby. I trakterna kring Karleby är Chydenius en viktig person. Det syns på gatunamn, minnesplattor, namnet på stadens galleria med mera. I Sverige är han mer okänd, trots att han faktiskt formade en av våra grundlagar.

1700-talets Sverige var genomreglerat. Vissa städer var ”stapelstäder”. Det var bara därifrån som det var tillåtet med utrikeshandel. Den som ville exportera varor från Karleby till ett annat land var tvungen att först skicka grejerna till Stockholm.

Tjänstehjon kunde inte välja vem de ville arbeta för.

Om du föddes i en bondefamilj skulle du också bli bonde. Om du föddes i en adelsfamilj så fick du dina privilegier i arv. Anders Chydenius själv föddes i en prästfamilj. Den politiska makten var organiserad i enlighet med detta. Det var en fyrkammarriksdag: adel för sig, präster för sig, borgare för sig och bönder för sig.

Tryckta skrifter var underställda statlig censur. Men det gick ibland att komma förbi censorn, genom mutor.

Rätten för städer som Karleby att bedriva utrikeshandel blev ett av Anders Chydenius första politiska projekt. Han deltog i diskussioner. Han kallade till möten. Han skrev sina skrifter. Han var lokalpatrioten som stred för sin bygd mot makten i Stockholm.

– Här i Österbotten rådde det en brist på information, säger Pertti Hyttinen.

– Exporten skulle gå via Stockholm. Människor förstod inte vad som hände. Och statens angelägenheter var hemliga.

År 1765 blev den 36-årige kaplanen skickad till riksdagen i Stockholm som en del av prästeståndet och som medlem i det politiska partiet mössorna. Det konkurrerande partiet hattarna förlorade makten. Hattarna var ansvariga för att Sverige deltog i det Pommerska kriget. Kriget gick åt fanders för Sverige – och det var dessutom svindyrt. Statsfinanserna var urusla. Inflationen tog fart. Systemkollaps, kanske någon skulle säga med dagens språkbruk.

Anders Chydenius var en udda figur i riksdagen. Han kom från en by i skogen. Han hade dålig koll på det politiska spelet. Han fortsatte dessutom att verka i den uppkäftiga stil som han etablerat medan han skrev sina stridsskrifter i Nedervetil.

Han kom till en riksdag där de riktigt tunga frågorna (ekonomi, utrikespolitik med mera) var hänvisade till ”sekreta utskottet”, alltså hemliga utskottet. Många ledamöter var livrädda för att det de sade och gjorde skulle komma till allmänhetens kännedom.

– Han var inte ensam om att driva krav på tryckfrihet och ökad öppenhet, säger Pertti Hyttinen.

– Detta fanns med i upplysningens idéer. Anders Chydenius hänvisade till pressfriheten i Storbritannien.

Anders Chydenius skissade själv på hur en tryckfrihetslagstiftning skulle se ut. Men för en gångs skull agerade han taktiskt. Han lät en annan riksdagsledamot underteckna förslaget. En mer etablerad ledamot. En ledamot som inte var en uppkäftig präst från en by i skogen. Utspelet kom vid precis rätt tidpunkt. Många riksdagsledamöter från mössorna ville ha ökad öppenhet. De hade ett politiskt syfte.

– Mössorna ville avslöja hattarnas politik, säger Pertti Hyttinen.

– Men öppenheten blev nog större än vad många hade tänkt sig.

– Anders Chydenius var på rätt plats och i rätt tid. Han agerade och kunde påverka andra riksdagsledamöter.

1766 togs beslutet – som än i dag präglar både svensk tryckfrihet och svensk offentlig förvaltning.

Av de fyra ständerna var det adeln som motsatte sig beslutet, därmed var det tre röster mot en.

Förhandscensuren försvann. Tryckfrihet skulle råda. Men det fanns tre saker som inte fick ifrågasättas: kungen, grundlagen och kristendomen. Sådana undantag skulle aldrig accepteras i dag. Men det var ändå något oerhört att censuren försvann och att makten kunde ifrågasättas i tryckta skrifter.

Även handlingars offentlighet skrevs in i tryckfrihetsförordningen.

Samma år blev Anders Chydenius utröstad ur riksdagen av sitt eget parti. Mössorna ville åtgärda inflationen genom att skriva upp värdet på valutan. Chydenius ansåg att det var fel väg att gå. Han varnade för att åtgärden skulle leda till att kreditsystemet skulle kollapsa och att ekonomin därmed skulle krympa.

Nu fick Anders Chydenius känna av partipiskan. Förbittrad blev han utkastad ur riksdagen redan efter ett och ett halvt år.

Mössorna genomförde uppskrivningen av valutan. Kreditsystemet kollapsade. Krisen i ekonomin blev ännu djupare.

1777 ändrades penningpolitiken, till stor del i enlighet med Anders Chydenius förslag.

Gustav III:s statskupp 1772 innebar att pressfriheten inskränktes. Men tryckfrihetsförordningen återkom 1809 – med samma principer som Anders Chydenius hade drivit igenom 1766.

Anders Chydenius avled 1803. Sex år senare blev Finland en del av Ryssland. 1830 genomfördes de första censurlagarna i Finland.

Tänk om Anders Chydenius kunde göra en tidsresa. Då skulle han slå sig ner på ett kafé där det finns ett trådlöst nätverk. Han skulle plocka fram en läsplatta, surfa ut på nätet och läsa den tryckfrihetsförordning som gäller i dag. Mycket har ändrats. Men han skulle känna igen sig. Han skulle konstatera att tryckfrihetsförordningen fungerar väl även i en värld med datorer, trådlösa nätverk och smarta telefoner. Om kommunalrådet skickar sms i tjänsten är huvudregeln att det är en offentlig handling. När statsministern skickar mejl gäller samma sak.

När han sitter och surfar och fingrar lite ovant på läsplattan skulle Anders Chydenius se att saker och ting har blivit enklare. Myndigheters postlistor finns numera ofta på nätet. Han behöver inte ge sig i väg till kommunkontoret eller till riksdagen för att titta på dem. Även EU-institutionerna publicerar i allt högre grad sina handlingar på nätet. Den svenska kommissionären Cecilia Malmström har varit pådrivande bakom detta. Hon har ju skolats i den tradition som Anders Chydenius grundade.

Visserligen finns en särskild yttrandefrihetsgrundlag för exempelvis nätmedier. Den tillkom 225 år senare. Men när det gäller gränserna för vad som får publiceras hänvisar yttrandefrihetsgrundlagen till tryckfrihetsförordningen, alltså den lag som Anders Chydenius skapade för 250 år sedan.

Både socialdemokratiska och borgerliga regeringar har tillsatt utredningar med uppdrag att avskaffa tryckfrihetsförordningen. Men när frågan granskats har resultatet ändå blivit: Det bästa är att bevara tryckfrihetsförordningen. Anders Chydenius skulle vara riktigt nöjd medan han satt där och surfade på nätet för att undersöka hur det har gått med hans skapelse.