Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Politiker utan ansvar lämnar parlamentet

Kontrasterna kunde inte vara större.

På tisdagen lyssnar jag på experter i migrationsrätt. Jurister som berättar om hur de arbetar för att upprätthålla rättssäkerheten i Sverige under den värsta flyktingkatastrof vårt land upplevt.

De har märkligt nog inte gått in i väggen efter ansträngande jobbveckor, såväl vardag som helg, dag som kväll. Deras klarsynthet och uppriktighet har en lugnande effekt. Men också deras faktagrundade, torra, juridiska förhållningssätt till vad som gäller.

Vi har en asyllagstiftning, vi har ett kvotflyktingmottagande, vi har strikta regler för vad som gäller registrering och fingeravtryck. Och vi har alldeles speciella regler för ensamkommande barn.

Vi har inte en välfärdskollaps. Vi har inte en samhällskollaps.

Ingen skönmålning, det är både kris och kaos i bostadsletandet, ja på de flesta fronter hos Migrationsverket om man ska tro Oskar Ekblad, ansvarig för kvotflyktingverksamheten.

– Visst, det handlar inte om ett par dagar i gympasalar. De kommer att få bo där ett längre tag. Det finns inga lägenheter helt enkelt. Så vi tar i stort sett vad som helst nu.

Men ett extra gott öga har han till Gävleborgs läns ledning. Lätta att ha att göra med, inget krångel och det går fort. Det gäller inte alla landsändar och kommuner.

Samhällsingenjörskonsten kunde dock vara bättre i den enskilda kommunen tycker Oskar Ekblad. Med det menar han att tjänstemän borde sätta sig ner med den enskilde flyktingen och göra upp en plan. För vi kan avliva myten redan nu om att USA väljer ut vilka flyktingar de vill ha. Och ändå är det mycket lättare för somaliern att få jobb där, än här.

Och på torsdag har så Sverigedemokraterna presskonferens. De har varslat om en kursändring. Den samlade pressen tror att det handlar om politiken, men den är ju föga utvecklingsbar i sin enögdhet.

Parlamentarikerna ska nu bli utomparlamentariska skulle man kunna säga. De ska nämligen lämna riksdagen, för där får de inget gjort i alla fall. Ett litet skrämskott mot allianspartierna kommer också, för de anar den splittring vi alla ser.

Men säkra själv din revolver när ett parti börjar gapa om folkomröstning. Det betyder oftast två saker: Politiska verktyg saknas och dessvärre – även politik saknas.

För svenska folket betyder "Vi skramlar" att alla ger vad de kan för att understödja civilsamhällets ansträngningar att få fram kläder, mat och husrum till flyende människor.

För Sverigedemokraterna betyder skramlandet (förutom att tomma tunnor skramlar mest) att nu ska partikassan tömmas på miljoner i varenda distrikt. Annonspropaganda i libanesiska tidningar ska finansieras. Och en biljett till Paula Bieler (SD) som ska ställa sig på Öresundsbron och mota bort ensamkommande flyktingbarn.

Redan under onsdagens partiledardebatt utnämndes SD till ett pajasparti. Jimmie Åkesson vill ju ändra på hela FN… Men när SD-ledningen meddelar att de "gjort allt de kan för att påverka parlamentariskt" borde historiens kalla kårar få fler att frysa i oktoberkylan, än de flyktingfamiljer som nu anländer i sandaler.

En politiker som inte kan göra mer i en demokrati bör avgå – inte hota med andra metoder.

Ett parti som sitter i riksdagen borde också inse att man tillhör den lagstiftande församlingen. Man kan inte likt vissa kommunpolitiker frånsäga sig arbetsgivaransvar och motarbeta alla de jurister, socialarbetare och poliser som arbetar hårt för att samhället ska fortsätta fungera.

Jag håller hellre experten än populisten i handen just nu.

Måtte de andra partierna, på fredagens möte, ta det där ansvaret de talar om hela tiden.