Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Polariserad vargdebatt

Vargfrågan ges ingen ro i debatten. Det är heller inte så konstigt, så ofta som rapporterna trillar ned på redaktionsborden. Forskarna är flitiga skribenter och ibland funderar jag på hur de hinner med ett seriöst fältarbete, analys och kontrolljobb på så kort tid utan att helheten går förlorad ur vetenskaplig synvinkel. Misstanken infinner sig att forskningen rider på det visserligen polariserade men likväl stora rovdjursintresset. Uppenbarligen är det ganska enkelt att få loss medel till undersökningar som refererar till vilt- och rovdjursfrågan.

Det kanske inte ska beklagas. Men det finns möjligen en risk att det blir så många undersökningar att det ena resultatet motsäger det andra. Visserligen leder sådana resultat till att både tillskyndare och motståndare till landets rovdjurspolitik blir tillfredsställda. Men det är förödande för den långsiktiga tilltron till material från forskningsvärlden.

Håkan Sand, forskare och docent vid SLU och Grimsö forskningsstation, levererade i onsdags ett material som säkerligen kommer att bidra till den fortsatta debatten. Sand hävdar nämligen att vargens påverkan på älgstammen inte är av den omfattning som jägarna ofta befarar. Varje höst skjuts cirka 90 000 av den 400 000 djur stora älgstammen. Avskjutningen motsvarar 80 procent av älgstammens årliga tillåtna tillväxt. Vargens andel motsvarar sex till sju procent.

Siffrorna är säkert riktiga eftersom den redovisningen gäller hela riket. Men vargarna förekommer främst i Dalarna, Värmland och Gästrikland, vilket innebär att det finns stora regionala skillnader. Enbart i de områden i Västerdalarna, där jag själv jagar, kunde vi under älgjakten i höstas se tydliga skillnader inom relativt begränsade områden. Vissa jaktlag avslutade jakten efter ett par, tre dagar, andra noterade relativt god jaktlycka vid jaktveckans slut.

Håkan Sand tillstår också lokala variationer och hävdar rent av att varg och björn omöjliggör jakt på vissa platser. De lokala variationerna kommer att växa i antal eftersom det inte finns någon riktig samsyn ens i jägarkåren när det gäller förhållningssättet till avskjutningsramarnas omfattning med utgångspunkt från rovdjurstrycket. Jag tvivlar på att särskilt många jägare delar Håkan Sands uppfattning att jakttrycket på älg kan öka utan att det påverkar älgstammens storlek.