Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pilotsönerna tror inte på gåtans lösning

/
  • DC6:an Albertina bara minuter före avfärd mot Ndola, på natten den 17 september 1961. Chefspiloten Per-Erik Hallonqvist syns i fönstret.
  • Per-Erik Hallonqvist vilar i familjegraven på Norslunds kyrkogård. Där står att han dog den 17 september 1961. Men det sista radiomeddelandet till flygledartornet i Ndola kom 00.10 den 18 september, så datumet på gravstenen är felaktigt.
  • Per-Rune Hallonquist är äldste sonen av tre till piloten Per-Erik Hallonqvist. Han bor numera i Beijing, där han arbetar med kvalitetsfrågor inom Ericsson. Men sitt hjärta har han i Söderås där morföräldrarna tidigare bott, och han reser hit minst en gång per år.

En ny utredning om omständigheterna kring Dag Hammarskjölds död har nyligen tillsatts. Den vedertagna förklaringen till flygkraschen har, parallellt med en rad andra teorier genom åren, varit pilotfel: planet gick för lågt ner inför landning. Chefspiloten Per-Erik Hallonqvist begravdes i barndomsstaden Falun. DT träffade äldste sonen i Söderås.

Annons

Förre ärkebiskopen KG Hammar har varit en av pådrivarna till den internationellt sammansatta utredningsgrupp som nu åter tar upp frågan om vad som egentligen hände natten till den 18 september 1961, när Transairplanet Albertina kraschade strax innan landning på flygplatsen i Ndola. Förra året kom en bok av den brittiska forskaren Susan Williams, med uppgifter som hon anser klart pekar mot att planet sköts ned. KG Hammar för sin del är övertygad om att dåvarande Rhodesiska regeringen dolde ett mord.

Tio minuter efter midnatt den 18 september 1961 meddelar chefspilot Per-Erik Hallonqvist att de ser Ndolas ljus och går in för landning. Men planet dyker inte upp, och först 15 timmar senare hittas vraket – trots att det låg bara en dryg mil från flyplatsen.

– Vi fick budskap om att det hade hänt en olycka, det var innan de hade hittat planet, säger äldste sonen Per-Rune, som var elva år då.

– Sen fick vi ju beskedet att de hade störtat. Det kom ut väldigt snabbt att farsan var med – i skolan visste de om det samma dag och alla pratade om det. Jag har för mig att jag gick hem från skolan den dagen.

Fadern Per-Erik växte upp i Falun, son till Emerentia och Rikard Hallonqvist, som var bagare och bodde på Berghauptmansgatan.

– Jag var där ofta, hos farmor och farfar. Han hade två hus med bageriet i ena kåken. Och så hade de sommarstället i ute Källviken, säger Per-Rune.

I Källviken drunknade Per-Eriks äldre bror Bo, bara fyra år gammal, 1924. När Per-Erik föddes två år senare fick han mellannamnet Bo efter sin bror.

Per-Erik växte upp i Falun och tog sin realexamen här. Så småningom tog han flygcertifikat i England och blev sen pilot i svenska flygvapnet. När barnen kom började han i stället flyga för SAS. Familjen flyttade under en tid ofta. När fadern fick anställning som andrepilot och navigationsexpert på Transair bodde de i Malmö. På Transair fraktade han bland annat apor från Afrika till Europa. Då utrustning för tryckutjämning i lastutrymmena saknades dog många apor vid start och landning, och han var stolt över att ha lyckats hitta en rutt med få mellanlandningar.

Så kom uppdraget från Hammarskjöld att sköta transporterna åt FN i Kongo. Vid den här tiden var Per-Erik mycket sällan hemma, berättar Per-Rune. Och plötsligt var han död, 36 år gammal.

– Man forslade kropparna i en jättekaravan i Malmö, det var tusentals människor, berättar mellansonen Sven-Göran på telefon, och fortsätter:

– Sen blev jag uppskickad till Dalarna strax efter det, medan mamma ordnade med allt hemma. Jag minns att det var en jätteceremoni i Källviken med en massa höga tjänstemän. Man hade samlat ihop alla papper och kartor som fanns, och gjort en stor brasa av alltihop. Jag tyckte det var jättekonstigt, jag var ju bara tio år.

Så man eldade upp alla papper om din far? Varför gjorde man det?

– Jag har tänkt fråga mor många gånger vad det där egentligen var, men kom mig aldrig för, säger Sven-Göran.

När faderns kista gravsattes på Norslunds kyrkogård var barnen inte med. Familjen flyttade till Stockholm, där modern fått arbete på byggnadsstyrelsen. Skriverierna om olyckan genom åren var jobbiga för henne, men enligt Per-Rune dolde hon oftast sina känslor. Sönerna har för sin del reagerat lite olika på de teorier som genom året följt om olyckan:

– Jag har inte brytt mig om det, läser knappt tidningarna och har inte läst någon av böckerna. Brorsan däremot har läst allting som skrivits tror jag, säger Per-Rune.

– Jag har ju följt med om det har dykt upp något nytt, men det har det ju egentligen aldrig gjort. Eventuella flygplan i närheten fanns ju med redan i den första utredningen, säger Sven-Göran, som inte hyser några förhoppningar om att den nu tillsatta utredningen ska nå nya slutsatser.

– Det som var nytt i senaste boken handlade om de brittiska tjänstemännen och deras agerande. Och tydligen ska man intervjua ett par vittnen som fortfarande lever, men vad de kan de tillföra nu?

Att olyckan skulle bero på en missbedömning från faderns sida tror inte Per-Rune.

– Personligen har jag svårt att tro det. Han var ju väldigt noga, det var aldrig något slarv, och han drack aldrig sprit dagen innan. Han var väldigt professionell, säger Per, som ändå inte känt något behov av att en gång för alla få svar på gåtan om olyckan, som också skulle betyda svar på hur deras far dog.

– Inget förändrar ju att det hände, säger han.

Fotnot: Per-Erik Hallonqvist har tre söner: Per-Rune, Sven-Göran och John Henrik. John var bara ett år när fadern förolyckades.

Annons