Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Peter Santesson: Varför detta motstånd mot att uppdatera förorternas brottsstatistik?

Annons

I Justitieutskottet i riksdagen hölls under veckan ett seminarium om den nya gängkriminaliteten. På plats fanns bland andra Kriminalvårdens generaldirektör och samordnaren för polisens satsning Mareld, som fokuserar på grova brott i Järvaområdet (mer känt som Rinkeby).

I tidningen Dagens Juridik (10/5) refereras tonläget hos denna kvalificerade panel. Det får beskrivas som dystert.

Unga män i utanförskapsområden svarar för en enorm nivå av våld och ett monumentalt förakt för myndigheter.

Inför fängelsestraff är de likgiltiga och är så förhärdade att rehabilitering inte fungerar, menade kriminalvårdschefen.

Polissamordnaren från Järvaområdet berättade hur han får höra från förortsgangsters att "de inte vill vara ’som alla andra’".

Det är helt klart ett aktivt val av många att stå utanför, man vill helt enkelt inte vara med".

Sambanden mellan brottslighet och det stora frågekomplexet etnicitet-migration är, försiktigt uttryckt, känslig materia. Speciellt för frågan är bristen på aktuell statistik.

De senaste publicerade siffrorna på brottslingars ursprung är från tidsperioden 1997–2001 och analyserades i en Brå-rapport 2005.

Det är svårt att föreställa sig att man skulle acceptera så föråldrad statistik kring andra omdiskuterade samhällsfrågor.

Enligt Brottsförebyggande rådet är analysen av 1997–2001 års siffror fortfarande aktuell. Men det är oklart hur de kan veta det utan att göra en ny studie.

Man kan misstänka att de samband och problem som då syntes kan ha förvärrats i takt med att utanförskapsområdena har förfallit.

Hur mycket? Det vet vi inte. Har nya mönster uppkommit? Inga svar. I detta ytterst statistiktäta land är just dessa data otillgängliga.

Statistik kan fylla olika funktioner. Det brukar understrykas att brottslighet är mycket ovanligt även inom överrepresenterade grupper. Det är sant och det bör alla begripa, men det hör inte riktigt till saken.

För poängen med statistiken är inte att teckna en livsskildring den "typiska" gruppmedlemmen. Det är brottslighetens mönster som vi behöver kunskap om.

I DN (4/5) skriver nationalekonomen Andreas Bergh att brottsstatistik är användbar för att söka åtgärder.

Han anser här att slutsatserna från Brå 2005 ännu håller: minska utslagning och segregation. (Tyvärr är faktorerna mycket svårpåverkbara och rör sig i fel riktning.) Så han avstår från att efterlysa ny statistik.

Men det finns ett tredje skäl att samla in statistik. För att kunna förutse troliga konsekvenser av olika politiska handlingsalternativ krävs att man samlar och analyserar data på utfallet av vad man har gjort hittills.

Utan det underlaget går det inte att ta ställning till politiken och lämpliga vägar framåt.

Vad händer med en ort när befolkningen förändras?

Vilka effekter har den förda politiken fått på samhället?

Det är legitima frågor som behöver besvaras med fakta, inte gissningar.