Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Peter Santesson: Liberalerna tycks försöka frikoppla sig från de egna väljarna

Att vara liberal är att vara kluven, och ned i den klyftan faller nu Liberalerna. Konflikterna kring regeringsbildningen är faktiskt inte en cirkus. Vore det bara en cirkus skulle inte slitningarna fortsätta månad efter månad.

Striden gäller motstridiga principer som är viktiga på riktigt för de inblandade. Det gäller exempelvis både för Moderaterna (en princip om att försöka få igenom sin politik oavsett vem som röstar på den) och för Centerpartiet (en princip om att inte ge Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet en vågmästarställning).

Men för Liberalernas del kan dock konsekvenserna av partiets principiella ställningstaganden bli ännu bistrare än dagens visserligen redan låga opinionssiffror antyder.

Liberalernas väljare är lika splittrade i SD-frågan som partiet tycks vara internt. Enligt uppgifter i Aftonbladet är det i skrivande stund sex länsförbund, exempelvis Skåne och Västerbotten, som nu förordar att partiet ska släppa fram Ulf Kristersson som statsminister i en kommande omröstning. Men bland annat Stockholmsdistriktet går på partiledningens och partistyrelsens hittillsvarande linje och vill fortsatt rösta nej till Kristersson.

Splittring är dåliga nyheter för ett parti. Oavsett vilken sida som segrar så blir det en seger med knapp marginal som skapar stora skaror av uppretade förlorare. Men den nuvarande situationen är särskilt riskabel för Liberalerna. Problemet handlar om var Liberalerna brukar hitta sina nya väljare i valen.

När det gäller partitrogenhet kan man säga att Liberalerna är Socialdemokraternas motsats. Liberalernas väljare är i stor utsträckning sådana som kommer och går. Man röstar på Liberalerna i ett enskilt val, kanske på grund av någon viss sakfråga, och vandrar sedan vidare. Normalbilden är att ungefär hälften av L-väljarna är nytillkomna på det sättet.

Så var kommer de ifrån? Det varierar. Men, och det är nu regeringskonflikten blir känslig: den enskilt klart viktigaste väljarkällan för Liberalerna är Moderatväljare. I det senaste valet kom 37 procent därifrån enligt Demoskops eftervalsundersökning.

Drygt 40 procent av de som övervägde att rösta på Liberalerna var M-väljare. Närheten till Moderaterna är avgörande för att Liberalerna ska kunna hålla uppe väljarstödet på lite längre sikt. Nuvarande väljare rör sig vidare och måste ersättas av nya, och en stor del av dessa kommer från Moderaterna.

Vad tyckte M-väljare om att Liberalerna röstade nej till Kristersson? Rejält illa. Förtroendet för Jan Björklund bland M-väljare dök från 55 procent under valrörelsen ned till 10 procent i december. En katastrofsiffra för Liberalerna – det är i nivå med vad Stefan Löfven har hos M-väljarna.

Ett parti som blint springer efter väljare klarar sig inte i längden. Men detsamma gäller också ett parti som är frikopplat från dem. Det är inte lätt att vara kluven.

Peter Santesson