Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Peter Santesson: Liberalerna dunstar bort som Aralsjön

Artikel 105 av 105
Valet 2018
Visa alla artiklar

Annons

Den brukade vara den fjärde största sjön i världen. Men Sovjetunionen ledde bort inflödet från två stora floder som försörjde sjön med vatten, och så började den att krympa.

Satellitbilder visar förloppet som pågick över ett par decennier. Den stora vattenmassan ersattes av en saltöken.

Så ser historien om Aralsjön ut, men av allt att döma kan det också bli Liberalernas öde. Den avgörande floden i det senare fallet är den väljarström som skulle kunna kallas rörliga moderatväljare.

Det var den som brukade hålla uppe L:s väljarstöd, men nu har den bytt riktning. Resultatet finns att beskåda i allt besvärligare opinionssiffror.

Ett karaktärsdrag hos liberala väljare är att de kommer och går. En S-väljare är stationär, men L-väljare har partiet till låns.

L är inte bara ett näst-bästa-parti utan har också ett drag av någon-gång-ibland-parti. L-väljare har en tendens att naturligt avdunsta mellan valen, men de har kunnat ersättas av nya som flödat in.

Nya väljare har kommit från många håll och av olika anledningar, men den klart viktigaste källan har varit Moderaterna.

Relationen mellan partierna har inte varit okomplicerad, men om man håller sig till hur väljarna brukat röra sig har det funnits ett särskilt band. Men på några månader har det försvunnit, floden är plötsligt borta.

Man kan säga att L nu har lämnat ett block utan att ha tagit plats i något annat. För M-väljare har regeringsuppgörelsen och L-stödet till Stefan Löfven drastiskt förändrat deras relation till L.

Nu har Björklund inte en bättre ställning än Löfven bland M-väljarna (det vill säga ingen vidare). Det förhållandet gäller samtidigt som socialdemokratisk tacksamhet inför liberalt stöd inte kan växlas in i nytt väljarstöd.

Kvar återstår en sjö utan inlopp men med fortgående avdunstning. Snart ligger fartyg på landbacken.

Försöker politiska partier att maximera sitt väljarstöd? Ofta hävdas det lite cyniskt att röstmaximering skulle vara det allt överskuggande målet för partierna.

Fullt så enkelspåriga är de inte. Men att kunna hitta sina väljare är trots allt centralt – utan stödet går ett parti under. Det gör L:s agerande de senaste månaderna litet förvånande för en utomstående.

Att vara beredd att göra uppoffringar av principiella skäl är respektingivande, men att våga riskera sin parlamentariska överlevnad är mer ovanligt.

Från Jan Björklund har det hörts förhoppningar om att opinionsdippen är tillfällig, att besvikna väljare ska vänja sig – kanske ungefär som när man går in ett par nya läderskor.

Framtiden är alltid öppen. Men ett mer sannolikt scenario är nog ändå att de gamla rörliga moderatväljarna visar vänja sig vid L:s blockbyte på samma sätt som man ”vänjer sig” vid en sprucken blindtarm.

Det blir intressant att se var partiledningen hoppas att de nya L-väljarna ska flöda in ifrån istället.

LÄS ÄVEN:

Fler krönikor av Peter Santesson