Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pelle har fått pippi på att mata fåglar

Per L Johnson är storkonsument av fågelfrö. Inte så att han äter det själv, men han matar fåglarna i Isala med det nu när det blivit kallt och vintrigt.
– Jag har redan gjort av med 50 kilo fågelmat, berättar Per.
Och då har vintern knappt börjat.
– Förra vintern blev det 5-6 20-kilossäckar med foder till fåglarna, säger han. Det lär knappast bli mindre i år.

Annons

Per gillar fåglar. Både stora och små. Han matar dem och han fotograferar dem.

– Jag har haft utställning av en del av mina bilder, säger han, och visar upp flera stora planscher med både fågelmotiv och andra djur.

Bland bilderna finns en på en duvhök som har slagit en skata ute på åkern. En praktfull bild som Per är mycket stolt över.

– Det är snudd på en sådan bild man får en chans i livet att ta, säger han.

Kameran är annars en kär vän till Per och hans hustru Fanny. De reser mycket, och kameran finns alltid med. Något som brukar resultera i populära turnéer runt om i länet för att visa bilder och berätta om de spännande resorna. Det har blivit resor runt om i Europa, i USA, i Asien och i Afrika.

Men diabilderna som paret hade med sig på visningarna tidigare har ersatts av en dator. Familjen Johnson satsar numera digitalt.

Just nu har de fortfarande visningar av bilder från sin Tanzaniaresa, där kameran fått zooma in andra och större djur än fåglar.

– Men vi håller också på att bearbeta årets resa till Kroatien, Bosnien och Montenegro, säger Per. Så det blir nästa projekt vi ska presentera.

Egentligen skulle han vilja åka till Uganda och träffa och fota bergsgorillor också.

– Det är en av mina drömmar, medger han. Vi får se nästa höst. Då kanske vi slår till.

En resa till USA är också inplanerad, men då handlar det om musik. Per medverkar i Falu kvartettsångare, och de planerar en resa dit.

– Troligen 2014, berättar Per, som varit med i kören länge och verkligen gillar att sjunga i manskör.

Det får han också chansen till den 17 november då Kvartettsångarna åker till Meken i Smedjebacken för att tillsammans med Siljansnäs manskör, Manskören Kamraterna Hedemora och Säters manskör fira att Smedjebackens manskör fyller 100 år.

– Men vi är ändå äldre. Vi har funnits i 111 år, upplyser Per belåtet.

Att bo i Isala är en idealplats för människor som gillar djur. Här finns inte bara fåglar.

– Vi har sett både varg och björn, säger Per. Och på jaktpass har jag sett även lo.

Älg och rådjur har de ända upp på gården emellanåt. Rådjuren gillar att äta fågelfrö som spillts på backen av fåglarna.

Själva har Johnsons en hund. Taxen Pontus, som gärna vill jaga rådjur om han får.

– Men med tanke på att det finns vargar i skogen håller vi honom alltid kopplad. Vi har träffat på varg när vi har varit ute på promenad, och de verkar inte vara allt för skygga, så det är nog säkrast, säger Per.

Men rädda för vargen? Nej, inte direkt.

– Här finns både hästar och får. Men här har inga djur blivit attackerade. Fast lite olustigt känns det. Vargarna är trots allt rovdjur. Och så nära som i Hillersboda har man ju haft problem med dem. Så det vore ju skönt om vargarna inte var så många och så oskygga. Det har hänt att vargar suttit på åkern och tittat på oss då vi gått förbi.

Så en liten förklaring till att Per heter Johnson i efternamn.

– Det är farfar Mårten Jönssons fel eller förtjänst, slår Per fast. Farfar var fiskare i Baskemölla i Simrishamnstrakten, men emigrerade till USA och blev så småningom skomakare i Chicago. När han kom till USA skulle han godkännas av immigrantmyndigheten på Ellis Island. Där hade man inga "Ö" att tillgå, så Jönsson fick bli Johnson i stället. Det namnet tilldelades han bara.

Farfar Mårten gillade för övrigt också att sjunga. Han sjöng i immigrantkören i Chicago.

Men lyckligtvis gifte han sig så småningom med en svensk flicka, och efter några år flyttade de hem till Sverige igen. Men namnet Johnson behöll han.